Jag har ingen ork.
Det är häng hos Fredrik, tror jag, fick jag sms om, jag tänker gå. Går jag inte dit kommer jag sitta och uggla och ruttna bort på mitt rum i den ekande tomma korridoren på Nordhem Grön.
Men jag har ingen ork att laga kvällsmaten. Det är jobbigt i sig, men när inte spisen funkar - och planen är att gå och sno nåns kök, vilket känns som ett jävla projekt och det känns skumt att gå till nån annans kök och förklara sig om nån skulle undra och sen bära tillbaka maten till mitt rum eller var jag nu vill sitta och äta den.
Igår åt jag hos Linnea, jag och några andra som lagade grönsaksgryta med ris och sojafiléer. Blev ännu mer deprimerad när jag skulle hämta sojan att marinera filéerna i och någon hade stulit den (antar jag, den fanns ingenstans i köket). Man vill bara ge upp. Studentkorridor suger. Tvättmaskinerna i källaren använder jag inte ens längre (och mina underkläder är slut), soppåsen under diskbänken i köket är alltid dubbelt full med äcklig skit och mögliga saker, spisen är som sagt paj och allt känns bara miserabelt. Dessutom ser jag inte en kotte där nuförtiden, har inte sprungit på nån eller ens hört ett knyst sen jag kom tillbaka (förvissa bara tre dagar, men ändå).
Hursomhelst var det inte deprimerande hos Linnea, vi hade jättetrevligt och det rövhålet hade precis flyttat in i nyrenoverade huset med världens största badrum, kakelugn, stora fönster, livet är ortättvist. Jag skulle dock inte klagat om det bara kändes som att det gick att bo och leva i min korridor, emnd et gör det nu icke och då känns det lite bittert.
Men jag har ju iallafall mat, även om den blir snodd ibland, och säkert minst hundra kronor på kontot att köpa en ny soja för.
Nog med bitterhet!
Och så måste jag ut i mörkret och handla till kvällsmaten... Bah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar