måndag 21 februari 2011

"Håna oss vi rör oss ni står still"

Jag blir aldrig mer 14 år. Är det inte konstigt? Man lever ett liv, och när någonting har hänt har det hänt, det kommer inte tillbaka. Som att äta en smörgås. Bit för bit försvinner den, tugga för tugga, och sen tar den slut.
Jag vet inte riktigt vart min smörgås är på väg. Kanske är det en räkmacka, en sån där man glider på. Jag är ju lite av en glidare, en som glider med, en som inte reser sig upp och agerar utan hellre ligger kvar och ser på.
Jag har för övrigt redan tröttnat på att vara 22. Jag identifierar mig med 23 nu, det låter mer ordentligt. 23 är egentligen inte särskilt gammalt. Man har livet framför sig. Fast inte på samma sätt som när man är fjorton. Då har man allt. Nu har man de där tuggorna. Det eviga tuggandet. En bit i taget. Och har man inget att tugga på för tillfället så mal käkarna ändå.

Dessa tankar uppkommer främst för att jag lyssnar på Kents album Isola. Det är rätt oundvikligt att man börjar tänka på tonårstjejrum man aldrig riktigt varit i, dumma förälskelser man aldrig riktigt haft, och allt som man gjorde när man inte hade något bättre att göra.
Och inte har man mycket bättre att göra nu heller.
Jag skriver i alla fall en bok. Det är det enda jag kan komma på för att bli odödlig.

8 kommentarer:

  1. Intressant.
    Jag känner så där, ganska ofta, och jag blir 49 i år.

    SvaraRadera
  2. Ja, ska man se det som positivt eller negativt? Positivt kanske på så sätt att man inte är ensam, att man kan dela tankar med varandra, även över åldersgränser. Grattis i förskott, jag tycker 49 är en trevlig siffra.

    SvaraRadera
  3. När kommer boken??

    Jag är för övrigt 27 men från dagen jag fyllde det har jag fackat in mejsjälv som 30. Det innebär att jag kommer vara 30 i 4 år =/

    SvaraRadera
  4. Ja, alla frågar när boken kommer. I den här takten lär det dröja. När den väl är klar ska den vilja ges ut av någon, någon ska vilja ge ut den och sedan tar allt sin lilla tid på förlaget - enligt min lärare ca ett år - så det lär dröja lite till.

    Bättre 30 i fyra år än fyra i trettio år... kanske. Eller?

    SvaraRadera
  5. Men vad handlar den om då? =)

    Hehe! Ja lätt! 4 var väl ingen golden age direkt! Dock hade jag kanske hellre varit 27 lite längre... än 30.

    SvaraRadera
  6. Oh, vad den handlar om? Livet, döden, svårmodet... Hehe. Nej, det handlar om en 19-årig tjej - åh, det här är så svårt att skriva, man känner sig som nån hurtig typ som ska skriva baksidestexten till boken - som knallar runt i livet en sommar och träffar människor och förhoppningsvis utvecklas lite på vägen. Ungefär.

    Vad gjorde man egentligen när man var fyra? Jag minns ingenting. Kanske har jag förträngt det? Eller så är det bara mitt vanliga dåliga minne.

    SvaraRadera
  7. Är väl skitbra att du får öva på att skriva baksidetexten? =)Och jag tycker den låter awesome. Jag kommer köpa den iaf! (Och läsa den)

    Nej vemfan minns nåt från när man va så liten? Jag har inte en aning. Kan ju inte ha gjort nåt jätteviktigt direkt eftersom man inte kommer ihåg iaf ^^

    SvaraRadera
  8. Ja, jag har faktiskt provat det förut också. Det är svårt, men å andra sidan är det mycket som är svårt när det gäller skrivandet, så det är ingen ursäkt.

    Så det är inte bara jag? Trodde alla andra mindes med glasklar skärpa vad de ägnat sin tid åt från att de var tre år och fram tills nu. Men det kanske beror på hur viktiga grejer man gjort.

    SvaraRadera