Det Bästa som skapats inom humorgenren. Herregud. Oj vad bra den filmen är, har lyssnat på den (dvs vissa scener och låtarna) på Spotify på repeat. Det gjorde arbetsansökan så mycket lättare att skriva. Det är en njutning bara tt lyssna på de förvrängda rösterna i dialekterna och hysteriska dialogerna i bakgrunden.
Brians mamma är min idol. Kanske kan jag skriva henne som "en känd person med utstrålning" som efterfrågades i ett av arbetssökformulären.
fredag 26 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Ambitioner
Den bästa sortens humor är den som bara finns där, fast det inte ens var meningen.
Om jag kunde skriva en bok som var hejdlöst rolig utan att överhuvudtaget vara rolig. Det vore nåt.
Om jag kunde skriva en bok som var hejdlöst rolig utan att överhuvudtaget vara rolig. Det vore nåt.
tisdag 23 februari 2010
Bilder
Kollade igenom min gamla blogg efter bilder på mig själv, och det slog mig att bristen på bilder här drar ner upplevelsen rejält. Vad tråkig jag är nu för tiden.
Därför:
Ensamhetens apati
En gång är ingen gång - två gånger är en vana.
En människa är ingen människa - två människor är en folkrörelse.
Jag kan inte begripa den här liksom apatiska rastlösheten som infinner när jag är själv, och längtan efter umgänge. Det stämmer inte med den psykologiska profil jag skapat av mig själv; jag skall klara mig utmärkt i ensamhet för så har det varit förut.
Men det är något jag glömt att räkna med här, antar jag. Jag blir tillintetgjord under de ensamma timmarna. Ju mer ensamhet, desto svagare självupplevelse. I brist på umgänge avstannar jag, som en motor utan bensin.
Jag har vetat det länge, men får det inte att stämma med bilden av mig. Jag skulle inte vara sån här. Jag är inte säker på vad jag tänkte att jag skulle vara, men jag hade i alla fall inte tänkt mig ett totalt beroende av andra människor. Det går helt emot allt jag lärt mig om mig.
En människa är ingen människa - två människor är en folkrörelse.
Jag kan inte begripa den här liksom apatiska rastlösheten som infinner när jag är själv, och längtan efter umgänge. Det stämmer inte med den psykologiska profil jag skapat av mig själv; jag skall klara mig utmärkt i ensamhet för så har det varit förut.
Men det är något jag glömt att räkna med här, antar jag. Jag blir tillintetgjord under de ensamma timmarna. Ju mer ensamhet, desto svagare självupplevelse. I brist på umgänge avstannar jag, som en motor utan bensin.
Jag har vetat det länge, men får det inte att stämma med bilden av mig. Jag skulle inte vara sån här. Jag är inte säker på vad jag tänkte att jag skulle vara, men jag hade i alla fall inte tänkt mig ett totalt beroende av andra människor. Det går helt emot allt jag lärt mig om mig.
Jätteräkornas konsekvenser
Lustigt hur ofta det går att sätta likhetstecken mellan kulinariska delikatesser och förtryck av djur, människor eller natur. Okej, jag har inte så mycket belägg för det. Bara en känsla.
Läste i dagens tidning om jätteräkornas påverkan på svenska vattendjur. De tropiska skaldjuren bär på ett virus som, om en sådan räka hamnar i våra vatten, kan göra stor skada på skaldjuren här. Sjukdomen, WSSV, har redan spridit sig över nästa hela Asien.
Detta är alltså ett virus som inte skadar människokroppen, men kan innebära en katastrof för våra vattendjur (vilket såklart påverkar oss i det långa loppet).
Jätteräkorna är redan hårt kritiserade. Vid odlingen av dessa skaldjur huggs viktig mangroveskog ner, vilket bland annat tros leda till att naturkatastrofer som tsunamis drabbar dessa landområden mycket värre. Mängder av fiskfoder går åt för att mata räkorna som skall växa fort och effektivt.
I odlingsbassängerna sprids sjukdomar, och för att minska dessa används kemikalier i stora mängder. De som odlar räkorna utsätts därmed för hälsorisker, och inte är det mycket pengar de får för detta arbete. Som vanligt går de stora vinsterna ner i företagens ficka medan jordbrukare och odlare står med förstörda marker efter dessa kostsamma räkodlingar.
Länder som exporterar jätteräkor har pengar att tjäna på detta, men det är tveksamt om de som utför det slitsamma arbetet går med vinst över huvud taget.
Med dessa kunskaper i bakhuvudet uppmanar jag alla er som läser:
* Köp inte jätteräkor/tigerräkor/scampi (olika namn på samma sak), inte ens om de är ekologiska; det är tveksamt hur pass miljövänliga de är bakom den fina märkningen.
* Går ni på asiatisk restaurang, beställ inte in rätter som innehåller dessa skaldjur.
* Byt ut de stora räkorna mot de lite mindre, svenska dito.
* Visa tydligt i affärer och på restaurang att Jätteräkan är en icke önskvärd produkt, och berätta för vänner och bekanta förstås.
Och tro nu inte blint på mig utan forska gärna själva vidare i saken.
Läste i dagens tidning om jätteräkornas påverkan på svenska vattendjur. De tropiska skaldjuren bär på ett virus som, om en sådan räka hamnar i våra vatten, kan göra stor skada på skaldjuren här. Sjukdomen, WSSV, har redan spridit sig över nästa hela Asien.
Detta är alltså ett virus som inte skadar människokroppen, men kan innebära en katastrof för våra vattendjur (vilket såklart påverkar oss i det långa loppet).
Jätteräkorna är redan hårt kritiserade. Vid odlingen av dessa skaldjur huggs viktig mangroveskog ner, vilket bland annat tros leda till att naturkatastrofer som tsunamis drabbar dessa landområden mycket värre. Mängder av fiskfoder går åt för att mata räkorna som skall växa fort och effektivt.
I odlingsbassängerna sprids sjukdomar, och för att minska dessa används kemikalier i stora mängder. De som odlar räkorna utsätts därmed för hälsorisker, och inte är det mycket pengar de får för detta arbete. Som vanligt går de stora vinsterna ner i företagens ficka medan jordbrukare och odlare står med förstörda marker efter dessa kostsamma räkodlingar.
Länder som exporterar jätteräkor har pengar att tjäna på detta, men det är tveksamt om de som utför det slitsamma arbetet går med vinst över huvud taget.
Med dessa kunskaper i bakhuvudet uppmanar jag alla er som läser:
* Köp inte jätteräkor/tigerräkor/scampi (olika namn på samma sak), inte ens om de är ekologiska; det är tveksamt hur pass miljövänliga de är bakom den fina märkningen.
* Går ni på asiatisk restaurang, beställ inte in rätter som innehåller dessa skaldjur.
* Byt ut de stora räkorna mot de lite mindre, svenska dito.
* Visa tydligt i affärer och på restaurang att Jätteräkan är en icke önskvärd produkt, och berätta för vänner och bekanta förstås.
Och tro nu inte blint på mig utan forska gärna själva vidare i saken.
måndag 22 februari 2010
Plagiatfrågan
Kort apropå detta med låten i Melodifestivalen som "kanske är plagiat" och "kanske skall diskvalificeras" och bla bla bla.
Det finns liknande exempel inom litteratur, läste senast häromdagen om att J.K. Rowling anklagats för att ha stulit sin H.P-berättelse från nån annan gammal bok om en ung trollkarl.
För det mesta leder anklagelserna ingenstans, inte minst för att det rör sig om en liten Davids kamp mot en Goliat, men också - får man hoppas - för att det inte finns så mycket att ta på i de där anklagelserna.
Skriver man en bok eller en låt (speciellt om det är en schlager) så finns det risk att man råkar hitta på något som någon annan varit och nosat på förut. Man kan också hitta på något helt galet nytt som ingen hört maken till förut, men det är inte lika vanligt.
Det jag inte förstår är varför man skulle vilja sno en story eller en låt. Varför skulle man i hemlighet försöka göra en remake på nån annans idé istället för att göra sin egen grej? Vad vinner man på det? Om man nu av någon anledning helt kallt skulle sno material från nån annan, så borde man vara medveten om att någon kanske kommer på det.
Nästan varje gång någon säger "det är omöjligt, jag har aldrig hört den låten/läst den boken" så tror jag på det. Världen är rätt liten, det händer att man råkar göra ungefär samma sak eller leva ungefär samma liv utan att veta det, men det finns ju något unikt i allt ändå.
Håkan Hellström för övrigt, är ett fall för sig. Och hans uppenbara stölder gör bara frågan mer intressant. Hur moralisk skall man vara?
Amatörer kopierar, genier stjäl, har någon sagt. Men överlag tror jag att det är omöjligt att inte då och då råka skapa något som påminner om något annat, och det är helt naturligt. Inget att tjafsa om alltså. Speciellt inte i schlagervärlden, men tidningarna behöver ju fylla sina löpsedlar med nonsens och en vacker dag kanske vi får vara med om att ett bidrag diskvalificeras på riktigt. Det blir spännande.
Det finns liknande exempel inom litteratur, läste senast häromdagen om att J.K. Rowling anklagats för att ha stulit sin H.P-berättelse från nån annan gammal bok om en ung trollkarl.
För det mesta leder anklagelserna ingenstans, inte minst för att det rör sig om en liten Davids kamp mot en Goliat, men också - får man hoppas - för att det inte finns så mycket att ta på i de där anklagelserna.
Skriver man en bok eller en låt (speciellt om det är en schlager) så finns det risk att man råkar hitta på något som någon annan varit och nosat på förut. Man kan också hitta på något helt galet nytt som ingen hört maken till förut, men det är inte lika vanligt.
Det jag inte förstår är varför man skulle vilja sno en story eller en låt. Varför skulle man i hemlighet försöka göra en remake på nån annans idé istället för att göra sin egen grej? Vad vinner man på det? Om man nu av någon anledning helt kallt skulle sno material från nån annan, så borde man vara medveten om att någon kanske kommer på det.
Nästan varje gång någon säger "det är omöjligt, jag har aldrig hört den låten/läst den boken" så tror jag på det. Världen är rätt liten, det händer att man råkar göra ungefär samma sak eller leva ungefär samma liv utan att veta det, men det finns ju något unikt i allt ändå.
Håkan Hellström för övrigt, är ett fall för sig. Och hans uppenbara stölder gör bara frågan mer intressant. Hur moralisk skall man vara?
Amatörer kopierar, genier stjäl, har någon sagt. Men överlag tror jag att det är omöjligt att inte då och då råka skapa något som påminner om något annat, och det är helt naturligt. Inget att tjafsa om alltså. Speciellt inte i schlagervärlden, men tidningarna behöver ju fylla sina löpsedlar med nonsens och en vacker dag kanske vi får vara med om att ett bidrag diskvalificeras på riktigt. Det blir spännande.
fredag 19 februari 2010
Felet
Att jag ställer mig och hoppar upp och ner klockan halv ett på natten är ett dåligt tecken.
Och det är faktiskt väldigt tragiskt att mina lyckorus alltid är fel. Jag kräver en radikal förändring av verklighetsramarna. Jag skulle vilja börja leva Mitt liv innan jag blir för gammal.
Alternativet, att kuvas och dö i själen, kan jag också tänka mig, i nödfall. Men då behöver jag hjälp. Tex av Gud. Jag har faktiskt försökt. Jag har sagt åt alla att säga åt mig men det är ingen som tar ansvar över mitt liv. Jag måste göra det själv.
Men jag låter helst bli. Försöker halvhjärtat anpassa mina sovtider efter samhällsmoralen istället och intala mitt föga lättlurade medvetande att jag begår en synd när jag tänker fritt.
Jag skjuter framtiden på framtiden. Jag skjuter mig i foten en gång till.
Och det är faktiskt väldigt tragiskt att mina lyckorus alltid är fel. Jag kräver en radikal förändring av verklighetsramarna. Jag skulle vilja börja leva Mitt liv innan jag blir för gammal.
Alternativet, att kuvas och dö i själen, kan jag också tänka mig, i nödfall. Men då behöver jag hjälp. Tex av Gud. Jag har faktiskt försökt. Jag har sagt åt alla att säga åt mig men det är ingen som tar ansvar över mitt liv. Jag måste göra det själv.
Men jag låter helst bli. Försöker halvhjärtat anpassa mina sovtider efter samhällsmoralen istället och intala mitt föga lättlurade medvetande att jag begår en synd när jag tänker fritt.
Jag skjuter framtiden på framtiden. Jag skjuter mig i foten en gång till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)