tisdag 18 maj 2010

Stölden

Jag är en löjlig, löjlig, löjlig och arg människa.
För finns det något löjligare än en arg människa som är maktlös? Något löjligare än en vrede som inte ens skrämmer en mygga?
Min kvällsmat ligger i vasken i köket. Har jag lagt den där? Nej. Någon annan har lagt den där.
Och det är inte första gången något sånt här händer. Att man häller konstiga kryddor (socker och muskotnöt har jag varit med om) på den mat jag ställt in i den gemensamma kylen, det kan jag stå ut med. Men när mat försvinner, hamnar i soporna eller äts upp av nån annan. Då blir jag ledsen och arg.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan ju inte sluta äta. Jag kan inte sluta köpa saker och ställa i kylen, frysen eller skafferierna.
Hittills har följande försvunnit:
- en stor flaska soja
- mina bönbiffar
- en citron
- chili con carne från igår vars rester jag tänkte äta idag
- två paket glass
- säkert en del andra saker som jag bara inte har lagt märke till eftersom jag är så disträ.

Röv.

3 kommentarer:

  1. Sånt där är oerhört irriterande, egentligen småsaker men som stör tillvaron så mycket.
    Har jag berättat om när jag hade med pytt ipanna med två stekta ägg till jobbet.
    När jag skulle värma allt till lunchen, ja minsann var inte ett av äggen försvunnet.

    Det kan ju vara skönt för din del att veta att snart är du hemma hos P och han är väl inte så väldigt stöldbenägen.

    Kraaam

    Fadern

    SvaraRadera
  2. Jag fick förklaringen nu att jag hade tagit någon annans kastrull, och någon annan behövde sin kastrull som jag hade tagit. Det kanske var jag som gjorde fel ändå då, men jag trodde att det var kutym att låna hej vilt av varandra eftersom det tycks råda anarki i vilket fall.
    Att hälla ut min mat var väl ändå i mesta laget. Hen kunde ha hällt över i en skål om det nu var så fasansfullt viktigt att använda just den egna grytan.

    SvaraRadera
  3. Det finns alltså säkert sju grytor i köket att välja mellan, om nu en skulle vara upptagen.

    SvaraRadera