fredag 4 juni 2010

Sista natten

Filmcaféet bjöd bland annat på en urcharmig spinoff på Egalias döttrar, då blev jag nästan tårögd. Sen visades en Farväl Fridhem-film med den här låten som soundtrack, då kom tårarna. Smulor av insikten. Slut slut slut slut.
Kanske ska jag gå tvåan ändå. "Det är klart du ska gå", säger de. "Vi vill veta hur det går för Skilla."
Just det kan vara en anledning att försöka. Om det faktiskt finns ett intresse för min karaktär, så är det kanske värt att ge den en chans. Och de har lovat att hjälpa mig, klassen.
Samma sak blir det ju ändå inte. Inte riktigt samma klass, inte samma människor och så vidare.
Jag tror att Skilla är mycket av en variant av mig själv. Och anledningen till att jag inte vill skriva om henne är att hon är just det. Vad finns det att berätta om mig? Vad vet jag som jag kan berätta om?; till exempel ingenting om skapandet av, och dynamiken i relationer till andra människor, det känner jag inte till. Det är så mycket jag inte vet något om. Jag har alltid ansett att jag kan skriva, men inte berätta, eftersom jag ingenting vet om livet. Jag blir inte klok på hur jag ska få veta, jag blir inte klok på hur jag skall lyckas bli en vuxen individ. Jag känner mig förkrympt. Jag har nu börjat fyra meningar med "jag". Jag är mycket lycklig och lite olycklig.
Godnatt, för sista gången här. Godnatt Fridhem.

2 kommentarer:

  1. Faktiskt tror jag att det är så här: du kanske känner att du inte är mästare när det gäller den mänskliga dynamiken vad gäller relationer, men i gengäld har du ju oceaner av fantasi och jag tror att du fixar det ändå - galant -, det är vad jag tror!

    SvaraRadera
  2. Tack, det är skönt att höra att någon tror :) Tror jag ska sätta mig och skriva någon dag i veckan. Har en massa packning också att ta itu med. Blä.

    SvaraRadera