Skrev en lista igår morse för att lokalisera mig i Att Göra-djungeln, men utförde bara de minst ansträngande sysslorna samt glömde bort att ringa det där telefonsamtalet som var viktigt, tappade bort lappen och dagen gick.
Två saker står i almanackan idag: skriva + ringa. Jag har ingen lust. Det är väl en oduglig ursäkt. Känner mig konstig i magen och på oroligt humör, somnade igår med kvällspigghet samt en stark känsla av att inte vilja somna för att jag inte ville vara med om nästa tomma dag.
Vaknade med känslan av att vara nervös och obehaglig till mods. Hade drömt den typiska drömmen, om att komma till skrivarkursen som jag håller i men ha glömt att planera upplägget. Panik, men jag försökte låtsas som ingenting. Vaknade och insåg att jag inte har mejladress till alla medlemmar, måste fixa det.
Tisdag och onsdag kände jag mig kreativ, tror jag, men var upptagen och hade inte riktigt tid. Skrev, men på annat, på tåget hem i onsdags. Sedan kom mina lediga dagar och med dem någon slags apati. Vad ska jag göra?
Rastlös i kroppen, konstig i magen, orolig, ingen ingen alls lust att göra det enda jag ska göra idag. Sen ska jag träffa en kompis och jag vet inte om jag vill det heller. Vad vill jag?
Gick och lade mig igår med tanken på en friktionsfri vardag. En sådan finns förstås inte - ändå hade jag nyss påstått att det var en sådan jag levde. I skarp kontrast till hur jag sedan låg och förbannade de känsloimpulser som inte låter sig kontrolleras. Varför är jag inte en robot? Eller, vad kräver de av mig? Var går gränsen?
Igår tänkte jag också på att man måste kunna fejka välmående, det är något av det viktigaste man får lära sig som fungerande social varelse. Men jag påminde mig själv om att jag också lärt mig att inför vissa måste man vara ärlig jämt, alltid berätta konkret och tydligt hur man känner.
Jag pratade med mig själv mycket igår, när jag var stressad. Sedan mindes jag uppmaningen att låta det vara, låta det gå rakt igenom mig utan att reagera. Det fungerade ganska bra. Ett gott tips.
Nu tänker jag på garam masala.
Jag har svårt för gränser. Kanske gör jag för stor grej av det. Jag pendlar mycket mellan utan att hitta ett bra lagom läge. Som när jag får lite oro och påminner mig om att jag inte ska låta det gå ut över andra. Men det gör det alltid, trots att jag försöker dra åt andra hållet. Jag kan bara överdriva. Det är ännu värre. Men X vill att jag ska vara glad och trevlig och fungera bra, Y vill att jag ska vara ärlig och tydlig. Det är svårt att hitta mellanläget och det som är rätt. X och Y vill att jag ska sluta blogga - det tar av min viktiga tid och jag bara ältar. Jag ältade mer förut, nu försöker jag vara stabil och saklig. Att blogga var ibland som att gå till en psykolog, eller nåt. Jag skriver bättre än jag pratar.
Jag talar som ett psykfall. Jag är inget psykfall. Min vardag är nästan friktionsfri. Frågan är var gränsen går. Det finns alltid svältande barn och diverse andra att jämföra sig med.
Jag vet inte vad jag ska göra idag.
Jag är sugen på bearnaisesås. Kanske ska jag göra sås för att fördriva tiden. Ingen kommer säga att jag är en dålig människa. Det är bara ett faktum. Allt måste vara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar