Jag har ett mycket kort minne. Det sägs att guldfiskar inte minns mer än några sekunder, vilket lär vara en myt, men jag tror i alla fall att jag har sämre minne än en guldfisk.
Oftast minns jag inte vad jag gjorde igår. Just nu minns jag; igår var vi mycket i den nya lägenheten och packade upp, och jag minns att vi satt i soffan med lakan på eftersom den står framför mig där jag sitter nu.
Men om ett par dagar kommer jag bli tvungen att tänka efter en minut om någon frågar mig vad jag gjorde i helgen.
Jag minns också att jag nyligen satte igång att packa ner böcker ur en bokhylla här hemma, vilket jag skrivit på min lista att jag ska göra idag. Men det var ett bra tag sedan nu, och sedan hände någonting mer, och nu sitter jag här, men jag kan inte minnas vad jag gjorde efter att jag rotat i bokhyllan.
Det händer att jag inte minns vilken årstid det är, eller vilken månad. Dagarna kan också vara svåra att minnas förstås. Det krävs bara några sekunder att tänka efter så kommer jag på det, men ändå.
Är detta normalt? Ja, det kanske det är. Det kanske är hur normalt som helst. Hur ska jag veta det.
Vet inte heller vad som är normalt. Däremot kan jag lova att det blir inte bättre om 30 år, vilket jag klart kan förnimma. Namn på såna jag känner kan jag bli stående och fundera över, eftersom jag är alldeles säker på att jag kan det egentligen.
SvaraRaderaOch jag är sällan fundersam på vilken månad jag befinner mig i, kanske beroende på att jag har ett arbete som tvingar mig att ständigt tänka på sådant.
Typ om vi ska ha nästa prov före eller efter påsk, när kommer nästa praktikperiod, nationella prov eller liknande.
ja aj, visst är livet underbart.
Kram, fadern
Vem vet, kanske blir det bättre för mig om 30 år? Mina Sesam-elever föreslog att jag kanske lever baklänges, föddes gammal och är på väg att bli yngre - det tyckte jag lät lovande.
SvaraRaderaHaha, du ska inte klaga, du som minns en elev du hade för tio år sedan och halva dennes släkttavla! Det minnet har jag tyvärr inte ärvt.
Tycker allt du var lite snål med generna när jag blev till. Men jag fick ju ditt sköna yttre i alla fall, säger de.
Jag känner igen mig delvis, och nej, det är inte normalt. :) Tror jag.
SvaraRaderaTja, hur vet man det? Vad som är normalt alltså. Svårt. Jag ligger lite i krig med min hjärna just nu, tycker den sköter sitt jobb väldigt dåligt.
SvaraRadera