tisdag 6 mars 2012

Tisdag

Idag är jag inte på humör alls.
I söndags natt kom vi hem från semestern och allt kändes så bra. Lägenheten var så stor och kändes så ren och ny. Ett nytt liv var på gång. Vi skulle börja träna på riktigt, det låg i luften. Vi skulle äta mer frukt och vara glada och må bra.

Sen kom idag.
Och jag vet, man har ett eget ansvar och man kan styra sina tankar och så där. Hjärnan är plastisk. Är jag deppig så är det mitt eget fel och jag får helt enkelt skärpa mig. Men jag har liksom ingen ork.

Det är märkligt det där. Vissa dagar funkar vardagen bra. Det som ska göras görs. Diska disken. Mejla mejlen. Betala betalningarna. Mata maten. Duscha duschen. Osv.
Andra dagar finns det ingen ork för detta.
Nu har jag skickat iväg ett mejl och kan klappa mig på axeln. Men det var så mycket mer som skulle göras. En helt annan dag vet jag att jag skulle fixa det bra. Jag är inget under av effektivitet men jag skulle i alla fall sätta igång med saker och komma nån vart.
Idag är jag fast i träsket.
Jag är rädd för att träffa människor. Orkar inte. Vill inte visa mig ute. Har påsar under ögonen.

Allting känns liksom rörigt, förbaskat rörigt. Jag kan inte sätta fingret på det. Och allt jag måste bättra på ringer i huvudet. Le mer. Var trevligare. Ta initiativ. Ta ansvar. Var inte tråkig. Var inte så inbunden. Visa känslor. Bejaka. Bjud till lite.
Jag har identitetskriser som vanligt. Vem är jag och vem borde jag vara? Vem tror andra att jag är? Hur ska jag kunna tycka om mig själv om jag inte fungerar eller ens vet vem jag är? Och kanske den största frågan av alla: varför i helsike finns det inga självhjälpsböcker som handlar om just de här problemen? Bah.
Jag önskar att jag kunde byta ut mig och bli någon annan för ett tag. Om någon vill vara jag så är det bara att höra av sig, jag byter gärna.

Nu ska jag försöka posta det här inlägget utan att ha dåligt samvete över att jag inte är normal och glad som man ska vara. Förlåt förlåt att jag plågar min omgivning med detta. Det blir nog bättre snart. Snart så.

4 kommentarer:

  1. Fast jag tycker ju att du är helt underbar som du är. Jag skulle gärna byta mot lite .... mindre känslosvall.

    SvaraRadera
  2. Det kanske har att göra med att jag är dålig på matte, men jag har så svårt att få ihop ekvationen att man både kan vara bra OCH dålig.
    Känslosvall är nog bra. Jag tycker att om jag nu är känslosvag kunde jag vara väldigt smart istället (för det brukar jag sätta lite i motsats till varandra, fast de kanske inte alls är motsatser egentligen), men jag tycker att jag mest bara är förvirrad.
    Nu har jag torkat köksbänken i alla fall, så lite ork verkar det ju finnas. Jag misstänker att det är vissa göromål som känns obehagliga och därför är svårare att sätta igång med.

    SvaraRadera
  3. Ja det där med att vissa göromål tar emot, det känner i alla fall jag igen. Då kan startsträckan bli nästan oändlig. men det är gott när man kommit en bit på den vägen, sedan brukar man liksom vara igång.
    Tycker fadern. Som just nu måste sätta igång med morgondagens planering och ingte sitta här och tjafsa.....
    Kram

    SvaraRadera
  4. Och jag som ser dig som ett under av effektivitet, som inte drar dig för något arbete, oavsett hur olustigt det verkar...

    SvaraRadera