1. Läsa böcker
2. Bibliotek (att vara bland bokhyllor är att vara bland vänner)
3. Nötter
4. Mammas italienska mat
5. Daniel Ahlgren (serietecknare)
6. Mitt grodhalsband
7. Skapar-flow
8. Barndomen
9. Fika (nästan hellre hemmafika än ute-fika, det blir mer personligt och tryggt)
10. The Simpsons
11. Belle & Sebastian
12. Saker som glittrar
13. Nybakt bröd (i synnerhet att lyckas själv)
14. Katter
15. Påhitte-Patrik
16. Åka tåg (minus trängsel)
17. Att inbilla mig att jag är hälsosam
18. Science fiction
19. Gröna växter inomhus
20. Smarta uppfinningar
onsdag 4 april 2012
tisdag 3 april 2012
Tisdag
Anledningar att vara vid gott mod just denna tisdag i april år 2012:
- Årets första glas med påskmust intas i detta nu.
- Jag har fått en egen låt.
- Fint vårväder med sol och lagom kall vind har rått hela dagen.
- Duktig utrensning av skräp ur källarförrådet och besök på tippen har genomförts med lyckat resultat.
- Jag har haft en av de där sällsynta dagarna av städ-pepp, och vardagsrumsbordet pryds nu av landskapsblommeduken och en påsklilja.
- En trevlig liten wok är på gång på spisen.
- Jag har precis varit på shoppingrunda på Ica Maxi och bland annat köpt nötter.
- Ett recept på piffiga mellanmålsbullar väntar på mig efter maten.
Allmänt bra dag.
Och jag tänker på hur det går upp och ner - som Patrik säger finns det inga bra och dåliga dagar för det går oftast mycket snabbare än så - allt kan kännas hopplöst och andra gånger hoppfullt och så går det runt som i en cirkel och man vet att de två känslolägena alltid kommer tillbaka, som regelbundna gäster som tittar in med jämna mellanrum men i största möjliga mån försöker undvika att hälsa på samtidigt.
- Årets första glas med påskmust intas i detta nu.
- Jag har fått en egen låt.
- Fint vårväder med sol och lagom kall vind har rått hela dagen.
- Duktig utrensning av skräp ur källarförrådet och besök på tippen har genomförts med lyckat resultat.
- Jag har haft en av de där sällsynta dagarna av städ-pepp, och vardagsrumsbordet pryds nu av landskapsblommeduken och en påsklilja.
- En trevlig liten wok är på gång på spisen.
- Jag har precis varit på shoppingrunda på Ica Maxi och bland annat köpt nötter.
- Ett recept på piffiga mellanmålsbullar väntar på mig efter maten.
Allmänt bra dag.
Och jag tänker på hur det går upp och ner - som Patrik säger finns det inga bra och dåliga dagar för det går oftast mycket snabbare än så - allt kan kännas hopplöst och andra gånger hoppfullt och så går det runt som i en cirkel och man vet att de två känslolägena alltid kommer tillbaka, som regelbundna gäster som tittar in med jämna mellanrum men i största möjliga mån försöker undvika att hälsa på samtidigt.
fredag 30 mars 2012
Män är bättre än kvinnor
Något jag tänker på väldigt ofta är könsskillnader. I synnerhet den väldigt abstrakta och ganska fåniga frågan om män är bättre än kvinnor. Tankarna dyker upp varenda gång jag slås av det faktum att män är överrepresenterade inom i princip alla områden utom typ barnskötsel. Musik, film, vetenskap, sport, underhållning, historia, politik. Allt som syns och märks utanför de närmast sörjandes cirkel.
Jag är föga road av påståenden som att män tänker med kuken eller att kvinnor är bättre för att de är snyggare än män. Jag skulle nog kunna säga att jag avskyr den formen av misandriska uttalanden. Av väldigt många anledningar som jag inte ska gå in på nu, men delvis är det för att sådana idéer dessutom är misogyna.
Mina frågor är många men jag talar sällan om dem. Jag vill inte diskutera med mina feministiskt övertygade vänner om kvinnor verkligen har något att komma med i samhället/världen - och eftersom mitt liv ännu inte har begåvat mig med en guru som har allmängiltiga sanningar att besvara alla mina funderingar med, så får jag googla. Vilket leder mig in på mänsklighetens bakgårdar och avskrädeshögar.
Det finns en hel del funderingar där ute i cyberrymden, som liknar mina, fast de är lite mindre ödmjuka och lite mer hårdnackade. Det handlar helt enkelt om att många män ser det som en allmänt känd sanning (om än nedtystad av feminister) att män är bättre på allt. Allt.
En sanning som inte är något att tjafsa om eller bli upprörd över, enligt dem.
Det fascinerar att läsa trådar där frågeställningen om mannens fullkomliga överläge, och vilka svar som dyker upp. För när vi generaliserar är det lätt att dra fram typiskt kvinnliga egenskaper som motargument till den totala manliga superiorismen. De gamla idéerna om att kvinnor kan göra flera saker samtidigt, att kvinnor är bättre på att städa och ta hand om barn, att kvinnor lär sig språk bättre och så vidare.
Men de här argumenten räcker inte när det ska diskuteras män vs. kvinna. Det blir tydligt i diskussionerna att utgångsläget är att män är bättre, ska vara bättre, måste vara bättre. På allt.
Säger någon att kvinnor är bättre på empati eller känslor regnar mothuggen in. Så är det inte alls. Kvinnor är snarare FÖR känslosamma. Det går inte att mäta. Det går inte att bevisa. Det är en definitionsfråga. (Däremot går det att mäta och bevisa att män är bättre på det ena eller andra.)
Kommer någon med att män är våldsammare så är det kanske inte så dumt ändå med våld. Eller så är det manshat att påstå att män begår våldsbrott. För övrigt snackar kvinnor skit bakom ryggen och det är minsann inte så snyggt det heller.
Kvinnor är inte heller bättre på de få områden de varit förpassade till genom historien. De bästa kockarna är ju män!
Kvinnors påstådda simultankapacitet: "Det där är bara en töntig myt som nån har kommit på för att ge tjejerna någonting dom är bra på. Egentligen är vi bättre på att göra två saker samtidigt också."
Det enda männen kan enas om att kvinnor kan få ett godkänt i, är att vara snygga. Ja, kvinnor är sämre, trögare, klantigare, fånigare, mindre intelligenta, mindre intressanta, mindre begåvade, tråkiga och ovärdiga - men de duger att titta på!
Och det är väl inget att gnälla över.
Så varför utsätter jag mig för detta kvinnohat (sanning eller ej, jag kan inte se hur den här sortens tankegångar kan kallas för något annat än kvinnohatande)?
Kanske för att tankegångarna inte tar slut där flashback tar slut.
De finns överallt och genomsyrar världen, genomsyrar antagligen varje liten nyfödd flickas hela liv och varje pojkes för den delen. Överenskommelsen att kvinnor är sämre än män.
En överenskommelse som kvinnor gärna slätar över genom att fnittrande mena att vi kvinnor är ju egentligen smartare och bättre - en inställning som skingras så fort man lämnar tjejkvällen och ser sig om i världen där män varje dag stolta kan visa upp sina förmågor och bli beundrade och hyllade.
En överenskommelse som män förnekar genom att ständigt hylla frugan för hennes förmåga att komma ihåg hans matlåda och barnens gympakläder och samtidigt se snygg ut i håret - en hyllning som inte passar i Cv:t eller går till världshistorien, utan bara blir en upprepning av alla kvinnors öde genom tiderna.
Kvinna? Jodå, du duger att se på, men du blir aldrig lika bra som vi.
Så ser jag på världen.
Man måste inte se på världen så.
Man kan se det som att vi nått fram till vårt mål. Vi är jämlikar nu.
Man kan tänka att kvinnor inte vill synas och höras, de vill inte åstadkomma och ihågkommas.
Man kan vila i tanken om att kvinnans fria val är att inte välja.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Ska jag tro att kvinnor inte vill.
Att kvinnor inte kan.
Eller att kvinnor fortfarande inte riktigt får.
Eller en kombination av alla dessa faktorer?
Jag är ledsen.
Jag är föga road av påståenden som att män tänker med kuken eller att kvinnor är bättre för att de är snyggare än män. Jag skulle nog kunna säga att jag avskyr den formen av misandriska uttalanden. Av väldigt många anledningar som jag inte ska gå in på nu, men delvis är det för att sådana idéer dessutom är misogyna.
Mina frågor är många men jag talar sällan om dem. Jag vill inte diskutera med mina feministiskt övertygade vänner om kvinnor verkligen har något att komma med i samhället/världen - och eftersom mitt liv ännu inte har begåvat mig med en guru som har allmängiltiga sanningar att besvara alla mina funderingar med, så får jag googla. Vilket leder mig in på mänsklighetens bakgårdar och avskrädeshögar.
Det finns en hel del funderingar där ute i cyberrymden, som liknar mina, fast de är lite mindre ödmjuka och lite mer hårdnackade. Det handlar helt enkelt om att många män ser det som en allmänt känd sanning (om än nedtystad av feminister) att män är bättre på allt. Allt.
En sanning som inte är något att tjafsa om eller bli upprörd över, enligt dem.
Det fascinerar att läsa trådar där frågeställningen om mannens fullkomliga överläge, och vilka svar som dyker upp. För när vi generaliserar är det lätt att dra fram typiskt kvinnliga egenskaper som motargument till den totala manliga superiorismen. De gamla idéerna om att kvinnor kan göra flera saker samtidigt, att kvinnor är bättre på att städa och ta hand om barn, att kvinnor lär sig språk bättre och så vidare.
Men de här argumenten räcker inte när det ska diskuteras män vs. kvinna. Det blir tydligt i diskussionerna att utgångsläget är att män är bättre, ska vara bättre, måste vara bättre. På allt.
Säger någon att kvinnor är bättre på empati eller känslor regnar mothuggen in. Så är det inte alls. Kvinnor är snarare FÖR känslosamma. Det går inte att mäta. Det går inte att bevisa. Det är en definitionsfråga. (Däremot går det att mäta och bevisa att män är bättre på det ena eller andra.)
Kommer någon med att män är våldsammare så är det kanske inte så dumt ändå med våld. Eller så är det manshat att påstå att män begår våldsbrott. För övrigt snackar kvinnor skit bakom ryggen och det är minsann inte så snyggt det heller.
Kvinnor är inte heller bättre på de få områden de varit förpassade till genom historien. De bästa kockarna är ju män!
Kvinnors påstådda simultankapacitet: "Det där är bara en töntig myt som nån har kommit på för att ge tjejerna någonting dom är bra på. Egentligen är vi bättre på att göra två saker samtidigt också."
Det enda männen kan enas om att kvinnor kan få ett godkänt i, är att vara snygga. Ja, kvinnor är sämre, trögare, klantigare, fånigare, mindre intelligenta, mindre intressanta, mindre begåvade, tråkiga och ovärdiga - men de duger att titta på!
Och det är väl inget att gnälla över.
Så varför utsätter jag mig för detta kvinnohat (sanning eller ej, jag kan inte se hur den här sortens tankegångar kan kallas för något annat än kvinnohatande)?
Kanske för att tankegångarna inte tar slut där flashback tar slut.
De finns överallt och genomsyrar världen, genomsyrar antagligen varje liten nyfödd flickas hela liv och varje pojkes för den delen. Överenskommelsen att kvinnor är sämre än män.
En överenskommelse som kvinnor gärna slätar över genom att fnittrande mena att vi kvinnor är ju egentligen smartare och bättre - en inställning som skingras så fort man lämnar tjejkvällen och ser sig om i världen där män varje dag stolta kan visa upp sina förmågor och bli beundrade och hyllade.
En överenskommelse som män förnekar genom att ständigt hylla frugan för hennes förmåga att komma ihåg hans matlåda och barnens gympakläder och samtidigt se snygg ut i håret - en hyllning som inte passar i Cv:t eller går till världshistorien, utan bara blir en upprepning av alla kvinnors öde genom tiderna.
Kvinna? Jodå, du duger att se på, men du blir aldrig lika bra som vi.
Så ser jag på världen.
Man måste inte se på världen så.
Man kan se det som att vi nått fram till vårt mål. Vi är jämlikar nu.
Man kan tänka att kvinnor inte vill synas och höras, de vill inte åstadkomma och ihågkommas.
Man kan vila i tanken om att kvinnans fria val är att inte välja.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Ska jag tro att kvinnor inte vill.
Att kvinnor inte kan.
Eller att kvinnor fortfarande inte riktigt får.
Eller en kombination av alla dessa faktorer?
Jag är ledsen.
onsdag 28 mars 2012
Landskap med djur
Jag läste precis att Sonya Hartnett, vars bok jag läser just nu och vars stil jag gillar skarpt, ligger bakom vuxenromanen Landskap med djur.
Det som är märkvärdigt med detta att jag lånat Landskap med djur tidigare men inte läst den. Och det är kanske inte så märkvärdigt, men när man vet att den svenska översättningen av boken gjordes av Ninni Holmqvist, som var min handledare när jag gick andra året på Fridhems folkhögskola (och vars böcker jag uppskattar mycket), så blir det lite märkvärdigt.
Jag har alltså en bok som är skriven av en författare jag gillar och översatt av en annan författare jag gillar - det är för mig ett tillräckligt tydligt tecken på att jag borde läsa den.
Vad jag tycker om den återstår att se.
Det som är märkvärdigt med detta att jag lånat Landskap med djur tidigare men inte läst den. Och det är kanske inte så märkvärdigt, men när man vet att den svenska översättningen av boken gjordes av Ninni Holmqvist, som var min handledare när jag gick andra året på Fridhems folkhögskola (och vars böcker jag uppskattar mycket), så blir det lite märkvärdigt.
Jag har alltså en bok som är skriven av en författare jag gillar och översatt av en annan författare jag gillar - det är för mig ett tillräckligt tydligt tecken på att jag borde läsa den.
Vad jag tycker om den återstår att se.
onsdag 21 mars 2012
I fiktionens värld
Vi älskar odrägliga, dryga och elaka män i tv.
Men varför älskar vi inte odrägliga, dryga och elaka kvinnor i tv?
Och vad gör detta fenomen med oss tittare och våra idéer om manligt och kvinnligt?
Jag bara undrar.
Men varför älskar vi inte odrägliga, dryga och elaka kvinnor i tv?
Och vad gör detta fenomen med oss tittare och våra idéer om manligt och kvinnligt?
Jag bara undrar.
måndag 12 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
Tjejlåtar
Internationella kvinnodagen då. Jag säger inte grattis för det förstår jag inte riktigt vitsen med. Och jag skickar inga kärlekshälsningar till alla mina kvinnliga bekanta.
Men jag kan ge er två spellistor (ja, nu diskriminerar jag er som inte har spotify, förlåt) där jag samlat ett gäng låtar av ett gäng artister som alla är kvinnor. Ja, det är väldigt diskriminerande mot män som annars syns och hörs överallt att nån gång ibland få stå tillbaka. Skittaskigt faktiskt, men det gör inget tycker jag, för musiken är bra och det är väl huvudsaken.
Lyssna på svensk musik här och lite mer internationella låtar här. Lyssna lyssna lyssna!
Sen kan ni återgå till Coldplay, David Guetta, Håkan Hellström, Danny, The Beatles och alla de andra grabbarna ni brukar lyssna på.
Men jag kan ge er två spellistor (ja, nu diskriminerar jag er som inte har spotify, förlåt) där jag samlat ett gäng låtar av ett gäng artister som alla är kvinnor. Ja, det är väldigt diskriminerande mot män som annars syns och hörs överallt att nån gång ibland få stå tillbaka. Skittaskigt faktiskt, men det gör inget tycker jag, för musiken är bra och det är väl huvudsaken.
Lyssna på svensk musik här och lite mer internationella låtar här. Lyssna lyssna lyssna!
Sen kan ni återgå till Coldplay, David Guetta, Håkan Hellström, Danny, The Beatles och alla de andra grabbarna ni brukar lyssna på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)