Ett sånt elände

Idag går det ovanligt dåligt för mig. Jag har ingen inspiration och det kan eventuellt bero på, iallafall delvis, att min dator inte fungerar och därför måste jag sitta i datasalen om jag vill göra något vilket gör att jag bara sitter här och vägrar gå härifrån ifall jag inte skulle komma in igen eftersom jag av principskäl inte använder mitt eget kort för att komma in utan bara slinker in och ut när andra är med.

Denna dag började med att jag öppnade kylskåpet (ja, rent bokstavligt började ju inte dagen med ett kylskåp, innan dess vaknade jag ju, klädde på mig osv) och hittade ett tomt fat. Kvällen innan hade jag placerat tre handgjorda bönbiffar på detta fat coh sedan ställt det i kylskåpet för senare bruk. Imorse var fatet tomt.
Man får ju lust att slå nån. Men mest är jag snopen. Jag trodde att det bara fanns köttätare i vår korridor. Och bönbiff...? Jag menar, det finns så mycket annat att stjäla och käka upp. Eller så finns det inte det.
Sin förklaring hade fallet i och med att idag föregåtts av en fest. Förvisso en fest som verkade ta slut innan jag gått till sängs, men ändå - någon måste under aftonen blivit full och sett sig om efter någon annans surt förvärvade mat att stoppa i sin egen giriga mage. Och hittat bönbiffarna. Utan att inse att dessa är gjorda av BÖNOR, slibbiga bönor i burk som smakar illa och får en att fisa en massa. Ja, så ser väl den allmänna bilden av bönor ut, så jag trodde i min naiva ungdom att en köttätare skulle kräva riktig biff och inte nöja sig med kaninmat.
Ack så fel jag hade. Tjuvarna är inte knussliga.
Veganen är däremot mordisk.

Sedan är allt som vanligt. Jag är lat och ineffektiv och har inga ambitioner och ingen moral. Jag biter på naglarna och har tråkigt.
Det enda som muntrar upp är att Anders och Måns avsnitt två visas på TV ikväll.