tisdag 26 juli 2011

Minne

Jag sprang och gömde mig under farmors säng.
Jag minns inte mer. Någonting med lakritsgodis formade som halvmånar, och en skam som ingen förstod. Jag minns inte om de andra kom efter och bad mig krypa ut igen, eller om jag låg kvar länge. Kanske var det bara kurragömma.

En annan gång: pappa spelade död på den persiska mattan. Ett väldigt elakt spratt att spela ett barn, men har vi inte alla någon gång spelat döda bara för att verkligen få veta om någon bryr sig?

måndag 25 juli 2011

Det är synd att klaga. Så jag nöjer mig med att konstatera.

Sommaren 2011 kommer för mig att gå till historien som sommaren då:
1, jag badade en gång
2, min största resa var en dagstripp till Båstad där det regnade
3, jag var förkyld och hade hosta i några ihärdigt regniga veckor
4, den enda chansen till rolig längre resa försvann då jag dubbelbokat min lediga helg
5, en idiot sköt ihjäl nästan hundra unga människor i Norge bara för att göra världen till en lite mindre angenäm plats att hänga på

Så kan det gå.

lördag 23 juli 2011

Jag har sett Easy A


I denna high school-komedi gör Emma Stone rollen som den iskalla Olive som upptäcker att det finns både fördelar och nackdelar med att ha ett rykte om sig att ligga med allt som rör sig.
Det som börjar med en vit lögn inför bästisen utvecklas snart till en allmänt känd sanning på skolan, om att Olive har - hör och häpna - förlorat sin oskuld. Vilket alltså inte är sant.
Det måste vara en mycket konservativ skola som Olive och hennes vänner går på, för i och med detta rykte får skolkamraterna en skräckblandad vördnad för Olive. Inom kort har hon hjälpt en homosexuell kille att bättra på sitt rykte som straight genom att låtsasligga med honom på en fest (att folk går på det är antingen ett under eller ett bevis på att ingen på skolan har haft varken sex eller sexualundervisning), och sen rullar det på; alla tjocka, fula, ensamma killar vill ha Olives hjälp att öka sin status på skolan.

Det finns många problem med den här filmen. För det första storknar man på karaktären Olives sätt att behålla ansiktet och sin kaxiga ton genom hela filmen. Hon lägger inte en enda replik som inte verkar ha tagit minst en kvart att klura ut - ni vet, de där dräpande kommentarerna som vi normala människor kommer på först när det är för sent. De kommentarerna får Olive ur sig utan att röra en min - genom hela filmen. Detta leder inte bara till en gravt minskad trovärdighet i både dialog och karaktär, utan också till att vi aldrig kommer huvudpersonen in på livet. Vad gör hor-ryktet egentligen med personen Olive, undrar man, men får inget svar.
Dessutom minskar Olives trovärdighet ytterligare i och med att hennes förvandling från "grå mus" (som alltid i dessa filmer en redan från början skitsnygg tjej i lagom urringat linne) till stentuff slampa i utmanande klädsel sker på en kafferast och utan att röna någon identitetsförvirring inom henne.
Det är helt enkelt svårt både att förstå och sympatisera med karaktären Olive.

Men visst, trovärdigheten kanske inte är det man ska trycka på när det gäller komedier. Det måste finnas skruvade karaktärer, klatschiga repliker och galna händelser för att en komedi ska vara kul. Ett större problem är i så fall att Easy A inte är speciellt rolig. Den saknar roliga inslag, eftersom den tycks tro att det räcker med fräcka Olives galna förvandling och de uttjatade überkristna stereotypernas förskräckelse över densamma. Humorn förlitas på huvudkaraktären, vilket är problematiskt då huvudkaraktären är det sämsta med filmen.

Någonstans i mitten av den här rullen ska det istället börja pratas allvar, och Olive får tänka över sina val och gråta ut den ångest man får anta att hon hållit inom sig över brusten vänskap och samhällets försök att lämpa över sina smutsiga hemligheter på henne.
Nu hinner sensmoralen ikapp filmen och det lyckliga slutet nalkas bakom nästa hörn. I en film som tidigare spelat på att vara fräck och lite lagom provocerande.

Kanske hade Easy A hållt bättre om man utvecklat Olives relation till engelskläraren, en trygg punkt i tillvaron som höjer filmen något. Med honom visar Olive en annan sida av sig själv, och konflikten mellan Olive, läraren och den långt ifrån perfekta skolkuratorn är en av de bättre delarna av filmen.
Jag uppskattar också att boken The Scarlet Letter går som en tråd genom berättelsen, då Olive identifierar sig med bokens huvudkaraktär (som bär ett rött A på sin klädsel som straff för äktenskapsbrott). Det ger filmen en mer intellektuell och djupgående prägel, även om det annars mest är ytligt och dumt.
Easy A hade en någorlunda nyskapande och rolig idé men föll platt väldigt snabbt. Tyvärr.

torsdag 21 juli 2011

Gråa dagar

Jag är massivt sjuk. Halva lördagen och hela söndagen låg jag till sängs. Sen blev det bättre. Trodde jag. Måndag, tisdag och onsdag klarade jag av, även om mördarhosta, heshet och snorförstoppning i näsan fortfarande var ett störande moment. Sen blev det torsdag och jag sov till klockan fyra. Ja, fyra på eftermiddagen. Struntade i frukost. Har hoppat över ett par tandborstningar och jag vet ej när jag senast duschade. Nu mår jag såpass bra att jag inte hela tiden måste befinna mig i horisontellt läge, men det ser inte ljust ut.
Något annat som inte ser ljust ut är himlen. Den är grå som döden och förintar effektivt alla drömmar om sommaren.
Min brist på energi och ork har också medfört att det ser ut som en knarkarkvart här hemma. Patrik är också förkyld och allt är fult, irriterande och deprimerande. Så är det.

Jag har idag funderat över det faktum att man aldrig får vad man förtjänar. Vare sig man drabbas av olycka eller glädje, så är det helt oberoende av vad man åstadkommit för gott eller ont i världen. Det vet vi ju alla men det är värt att påminna sig. Jag har nog inte riktigt fattat det förut.

Under min sjukhet har jag haft låtar lullande i huvudet. Nu finns de i en exklusiv lista som ni får ta del av helt gratis:

You Will Win - King Melodies
Hålen I Himlens Golv - Plura Jonsson
Man Måste Veta Vad Man Önskar Sig - Hoola Bandoola Band
The Healing Room - Sinead O'Connor

fredag 8 juli 2011

THE BOOK


Här kan den beställas: Vombat Förlag
Här är en liten intervju med författaren, det kommer komma något i Hallandsposten också.
Hör gör jag reklam för boken.
Tror den ska gå att köpa på Bokia i Halmstad också. Fråga gärna i era lokala bokhandlar (boklådor?) så kanske de tar in några ex. Passar alla åldrar och smaker. Eller, nej, inte alla smaker, det vore väl orimligt om ALLA gillade samma sorts böcker, men ni fattar.
Now I'm going to läs.

torsdag 7 juli 2011

Här bor jag


Frank och blommorna. Hej hej!


Palme & c:o har fått en ny hörna att hänga i. Palme ska för övrigt snart gå och klippa sig. Det kan verkligen behövas. Riktigt kort ska han klippa sig.


Filmerna har fått en bokhylla att hänga i. Eller vad är det? Jag kallar den "möbeln" för jag vet inte vad den här förvaringskonstelltaionsmöbeln heter. Någon som vet?

måndag 4 juli 2011

Oordning och oreda (och ingen löning i sikte heller för den delen)

"Det är en sjua på richterskalan."
Så brukade farmor säga när man hälsade på och hon kände sig tvungen att ursäkta röran.

Lite så är det här nu också. Sjua på richterskalan. Saker överallt. Prylar som användes för tre dagar sen och borde ha plockats undan efter fullfört uppdrag men som står kvar. Sopor som borde gåtts ut med för länge sen. Ett köksbord som ingen någonsin sitter vid eftersom det är fullt av prylar. Ett golv som påminner om en hinderbana, om man tänker optimistiskt.

Ironiskt nog bor jag ihop med en renlig och klok kille som tänker på saker jag aldrig tänkt på; till exempel att man ska sitta ordentligt på stolarna så att de inte går sönder, och att man ska sätta tassar under möblerna för att inte göra fula märken i golvet. Han har lärt mig saker som förändrat mitt sätt att se på världen. Till exempel att det finns människor som lever sina liv utan att vada genom skräp. Som kan upprätthålla en vardag där de senaste veckornas post, några pennor, batterier, en odiskad kopp, en halvsmutsig tröja och så vidare inte behöver ligga framme.
Ännu mer ironiskt så är det han som arbetar och jag som går hemma. Det borde vara tvärtom. Det borde så himla mycket vara tvärtom. Men nu är det inte så.

På tal om uttryck. Min mamma brukar referera till Sisyfos, mannen som dömdes att rulla en sten uppför ett berg i all oändlighet. Denne man brukar hon tala om, ja, rentav identifiera sig med, när det är dags att ta itu med disken.
Så här i vuxen ålder kan jag på sätt och vis förstå vad hon menar. Det synes vara en magisk förbannelse som på bara ett par dagar kan skicka ett nystädat golv tillbaka samma kaos som rådde innan städningen.

Nu kanske gemene man lite hånfullt vill fråga varför jag sitter här och gnäller och inte bara tar itu med städningen, jag som har så mycket tid? Sitta och blogga om problem som vore lösta på en kafferast om man bara hade lite råg i ryggen och inte var en sån fjösig gnällspik!
Ja, det ska jag tala om för er. Jag sitter faktiskt och äter. Och det är svårt att äta och dammsuga samtidigt. Dessutom ska jag alldeles strax bege mig, så det är inte värt att sätta igång med något stort projekt.
Förresten vet jag inte var jag ska börja. Eller hur. Eller varför.
Och om jag städar... så kan jag ge mig tusan på att det blir jordbävning inom en halv vecka. Och Sisyfos-stenen rullar ner på andra sidan och allt börjar om.

lördag 2 juli 2011

Visdomständer är inte kloka någonstans

Min visdomstand är så rolig och spännande. Den påminner lite om en fånge i en gammal film.
När jag var liten hade jag en tecknad film som hette Greven av Monte Cristo. En av mycket få scener jag minns är den där nämnde greve är fängslad i en mörk cell, och försöker ta sig ut genom att gräva ett hål i väggen med en sked. Det tar förstås oerhört lång tid, men han lyckas tillslut fly genom sitt hål i väggen.
Jag tror att min tand har en bit kvar, men den är inne på samma spår som Greven av Monte Cristo en gång var. Fast väggen är här en kind.
Man kan också säga att min visdomstand är lite som en segelbåt ute på öppet hav i fin vind. Dvs sned.
Den lille krabaten är i vilket fall fast besluten att inte inrätta sig i ledet. Antagligen tänker den "om alla andra står - då ligger jag!".

Ni kan få se. Jag har faktiskt en riktig urgröpning i kinden, det finns till och med en liten flik av kött som sticker ut och då och då hamnar mellan tänderna när jag tuggar.
Det är roligt så länge jag slipper äta penicillin mot infektion i tandköttet. Det var inte roligt. Jag fick faktiskt ont i magmunnen. Men det hjälpte ju mot tandvärken i alla fall.
Det är inte heller så roligt att tänka att jag någon gång måste dra ut tandstackarn. Den kommer nog aldrig hamna på rätt bana så en vacker dag måste den möta sitt öde.
Jag vet inte vad som är värst - räkningen som det kommer medföra, eller den operation där man snittar upp tandköttet längst in i min mun och sliter ut tanden som antagligen kommer streta emot med all sin kraft.

Det händer faktiskt att jag funderar på att bli tandläkare. Det verkar ju vettigt att rikta in sig på en mindre del av kroppen. Lite tråkigt dock att alla kommer att vara rädda för en.
Jag har aldrig haft tandläkarskräck. Jag är väldigt godtrogen och litar fullständigt på andra människors expertis. Gör det ont så må det vara hänt, man dör inte av det. Största skräcken hons tandläkaren är när man får notan för arbetet.

fredag 1 juli 2011

Apropå Orwell


Detta gjorde mig lite häpen. Hade aldrig hört talas om denna spekulation förut, men den kanske inte är särskilt spridd, jag vet inte.
Synd med rubriken, någon slarver som inte kan skilja på gissningar om kända personer, och verkliga diagnoser svart på vitt. Inte bra!
Jag visste inte var jag skulle lägga upp den här print screenen, men det fick bli i loggen, kändes fånigt att smyga undan den någon annanstans och för mycket attentionwhore på facebook.
Hej då.

Filosofisk frågestund

Saker jag undrar just nu:

Är människor olika från födseln, eller har alla potential att bli någon annan? Är vi radikalt olika i våra sätt att tänka eller är vi nästan likadana?

Jag är ingen snusmumrik - jag kan inte ta vara på mig själv, jag är inte händig och jag skulle inte passa att leva på landet/i naturen. Vem är jag då? En ytlig stadsfjolla som inte kan någonting?

Sitter du på svaret? Nu har du chans att vinna en kvarts melon!
Hör av dig med namn och svar (behöver inte vara rätt svar, behöver inte ens vara ett svar, kan vara en fråga, vad som helst) så drar jag en vinnare!