måndag 23 april 2012

Allt om min prestationsångest

K säger jag kan tänka mig att när du är fokuserad så är du väldigt, väldigt inne i det du gör.
Jag vet inte, kanske är det så? Vi har läst så många beskrivningar så vi vet inte riktigt vem jag är men hon är inte så fördomsfull, skriver inte om det jag säger till något hon läst i DSM-IV eller kanske på wiki. Det är en bra egenskap.
Idag undrade jag om min prestationsångest växer för varje dag, kanske för varje timme till och med. Det är en prestationsångestframkallande tanke (om prestationsångesten hela tiden växer borde jag ju prestera nu innan det är alldeles för sent och låser sig helt för mig).

Vad gör jag?
Jag skriver inte. Jag ritar inte. Jag sjunger inte.

Och så undrar jag om det är nån vits att jag går och pratar om att jag har svårt för det där med att betala räkningar. Om den ändå bara växer, prestationsångesten, och jag inte kan prata om den.
Jag vill kunna formulera mig. Jag är det mest förvirrande jag någonsin känt.

Jag lekte med tanken på att skriva om mig själv. Utifrån. Ur olika vinklar. Som olika personer. Jag undrar vad det skulle göra med min självbild. Med min identitet. Jag är alldeles för intresserad av det ogreppbara.

I alla fall så blir jag mer och mer övertygad om att jag inte är vanlig. Fast ibland blir jag motbevisad.

59 st skrev grattis till mig på facebook när jag fyllde år. Jag skulle ha skrivit hur många % det blir men jag minns inte hur man räknar ut det.
Jag vet inte om jag ska läsa mer matte b i höst. Det vore kanske bra för min karaktär. Jag behöver bevisa för mig själv att jag kan ha ambitioner. Sådana som är högre än exempelvis att tvätta två gånger på en och samma dag. Mina ambitioner är låga för tryggheten i att aldrig misslyckas. I alla fall inte lyckas med något viktigt. I alla fall låtsas som att ingenting är viktigt.

Jag lade till en vers i sången om mina känslor. Jag ska skriva om hur de är som smycken i en ask. Sådana man kan plocka fram och beundra när man är ensam.
Fast jag har ju bestämt mig för att sluta skriva sånger. I synnerhet på engelska eftersom jag bryter på svenska. Häj aj em fråm suviden. Aj ken spik ingleisch.
Jag har beslutat mig för att inte skriva sånger på svenska heller eftersom det är så svårt. Varför är det svårare?
Hur som helst grundar jag mitt beslut i det faktum att jag 1) är omusikalisk 2) inte kan spela några instrument (vilket hör ihop med nr 1: jag har spelat instrument hela livet men är ändå som en stelbent anka framför pianot).

Jag skriver inte klart min bok heller. Det kommer ju ingen dag som har en stor skylt med sig där det står "Idag är dagen när allt känns så himla enkelt och opretentiöst och ofarligt! Nu kör vi!"
Allt känns så farligt. Jag är fast i den tanken. Jag vet att man växer ifrån det. Men jag är fortfarande ung och har inte växt ifrån det än.
Förnuftet kommer alltid snabbare än känslan. Eller om det är tvärtom. Hur som helst är de sällan samspelta.

Jag är som mest kreativ på natten. Kanske är det mitt problem.
Det är skönt att lätta sitt hjärta.

tisdag 17 april 2012

Jag har läst Vi håller på med en viktig grej

Åttiotalisterna har börjat växa upp. Min egen barndomstid, nittiotalet, har börjat bli föremål för både nostalgiska skildringar och diverse analyser.
I serietecknaren Sara Hanssons självbiografiska Vi håller på med en viktig grej är nittiotalsmodet ständigt närvarande, på ett ömt humoristiskt sätt. Här finns de åtråvärda platådojorna, de tuffa hästsvansarna och tv-programmet Bullen. Och här finns girl power, i form av den splitternya tjejgruppen Spice Girls, som gör vad ingen annan gjort förut.

Centralgestalten Sara tjusas av den färgglada och kaxiga gruppen som fyller henne med mod och kraft. Som bästisen Rebbe formulerar det: "Backstreet Boys kan man bara bli kär i, men Spice Girls vill man ju va! Det är ju det som är idoler!"
I vänskapen med kaxiga Rebbe öppnas nya dörrar till uppror och utveckling för elvaåriga Sara. Hon befinner sig i gränslandet mellan barnsligt beroende och längtan efter självständighet. "Varför får jag aldrig bestämma över mig själv?" är en återkommande frågeställning, samtidigt som flickorna tydligt fortfarande är barn med allt vad det innebär.
Vi håller på med en viktig grej är en uppväxtskildring i mini-miniformat, och även om nittiotalet utgör bakgrunden kretsar berättelsen framförallt kring en tidlös känsla av att vara ett barn i de vuxnas regelstyrda värld, och hur vänskap kan vara lika stark och betydelsefull som vilken kärlek som helst.

Det allra finaste med boken är Sara Hanssons tecknarstil, som är förtjusande och detaljrik utan att bli plåttrig. Med hjärteknipande charm och öga för detaljer fångar hon Saras alla känslor, samtidigt som hon framställer sin lilla hjälte som det både oskyldiga och skyldiga barn hon är. En ung liten människa som ännu inte underkastat sig krav och förväntningar från omvärlden.
Sämst är att boken tar slut så fort. Jag hade velat veta mycket mer om Sara och Rebbe, se mer av deras värld och framförallt av Sara Hanssons sprudlande små bilder. Kanske finns möjlighet till detta i Hanssons andra självbiografiska seriebok Den hemliga kroppen.

(Det är jag som har webcam-fotat ur boken så det är mitt fel att bilden ser grå och vit ut.)

onsdag 4 april 2012

20 saker jag gillar

1. Läsa böcker
2. Bibliotek (att vara bland bokhyllor är att vara bland vänner)
3. Nötter
4. Mammas italienska mat
5. Daniel Ahlgren (serietecknare)
6. Mitt grodhalsband
7. Skapar-flow
8. Barndomen
9. Fika (nästan hellre hemmafika än ute-fika, det blir mer personligt och tryggt)
10. The Simpsons
11. Belle & Sebastian
12. Saker som glittrar
13. Nybakt bröd (i synnerhet att lyckas själv)
14. Katter
15. Påhitte-Patrik
16. Åka tåg (minus trängsel)
17. Att inbilla mig att jag är hälsosam
18. Science fiction
19. Gröna växter inomhus
20. Smarta uppfinningar

tisdag 3 april 2012

Tisdag

Anledningar att vara vid gott mod just denna tisdag i april år 2012:
- Årets första glas med påskmust intas i detta nu.
- Jag har fått en egen låt.
- Fint vårväder med sol och lagom kall vind har rått hela dagen.
- Duktig utrensning av skräp ur källarförrådet och besök på tippen har genomförts med lyckat resultat.
- Jag har haft en av de där sällsynta dagarna av städ-pepp, och vardagsrumsbordet pryds nu av landskapsblommeduken och en påsklilja.
- En trevlig liten wok är på gång på spisen.
- Jag har precis varit på shoppingrunda på Ica Maxi och bland annat köpt nötter.
- Ett recept på piffiga mellanmålsbullar väntar på mig efter maten.

Allmänt bra dag.
Och jag tänker på hur det går upp och ner - som Patrik säger finns det inga bra och dåliga dagar för det går oftast mycket snabbare än så - allt kan kännas hopplöst och andra gånger hoppfullt och så går det runt som i en cirkel och man vet att de två känslolägena alltid kommer tillbaka, som regelbundna gäster som tittar in med jämna mellanrum men i största möjliga mån försöker undvika att hälsa på samtidigt.