Nåväl. Saken är att den del av hjärnan som hittar på nya idéer i köket på sistone förkrympt och nästan försvunnit, men nu tycks den vara på återväxt. Igår gjorde jag jordnötssås. I frysen hade jag tzai-spett som bara är att steka på lite, och så kokade jag ris. Inga konstigheter. Alla vet hur man gör (om inte: läs på förpackning).
Men, jordnötssåsen visade sig vara lite klurigare än jag tänkt. I internets stora flora av recept gick det inte att hitta något som inte krävde ingefära, kokosmjölk, fisksås, vitlök (jag har ingen vitlök hemma, jag vet att det är sjukt men nu är det så) eller annat mojs som inte fanns att tillgå.
Så jag gjorde på måfå.
Då gjorde jag som så att jag värmde upp fem skedar jordnötssmör tillsammans med lagom mängd grädde. Det blev supertjockt. Jag spädde ut med mer grädde (har mot bättre vetande köpt en jätteförpackning med grädde som måste användas inom fem dagar). Sen spädde jag ut med mjölk.
(Och när jag säger grädde och mjölk så menar jag ju havregrädde och sojamjölk, inget annat.)
Jag gjorde såsen lite brunare med en liten klick soja. Jag hade också i ungefär två deciliter sweet chili-sås. Ja, det var väl ungefär det. Inte så mycket mer. Jo, jag hade i lite buljong och vatten samt lite spiskummin men det tror jag såsen hade klarat sig minst lika bra utan.
Så enkelt va!
Jag bifogar, som ni ser, en bild från jordnötssåsen och en från kalopsen, som fick min sambo fotografen att sucka och fråga om jag inte lärt mig något av honom. Nej, det har jag inte.
