tisdag 31 augusti 2010

Valaffischer 2010

Nu är det snart val. Jag har så gott som bestämt mig vad jag ska rösta på, även om jag egentligen inte lagt ner så mycket krut på att tänka. Tankarna har ju kretsat mycket kring Sverigedemokraterna, och lite tar väl deras riksdagspotential fokus från blockpolitik och intressefrågor. Ändå tycker jag det är relativt tyst om populistpartiets framgångar; man vet väl helt enkelt inte hur man skall hantera det, utan kör vidare på det inte helt framgångsrika osynliggörandet (Lena Sundström är ett undantag).
Sverigedemokraternas uppmärksammade reklamfilm tänker jag inte orda om (inte just nu i alla fall), men de etablerade partiernas valaffischer tänkte jag försöka recensera utifrån hur de är utformade, vad de säger och dylikt. Mest för skojs skull, det är intressant helt enkelt. Jag börjar från vänster.

Vänsterpartiets planscher är söta, med sina bokstavsklossar i pastellfärger. "Håll ihop" lyder rådet, och händerna som håller klossarna visualiserar budskapet. Vård, skola och omsorg står det i klosskombinationerna. Det är inget nytt, inget fräckt, det är snällt och tryggt och lite platt. Funkar kanske för de som annars har tyckt att V är för extremt vänster.

Socialdemokraterna kan inte vänta, enligt egen utsago. De gör tummen upp och tummen ner men jag gör bara tummen ner för hela klabbet. För det första vet jag inte vad det är som Sahlin inte kan vänta på, jag blir heller inte nyfiken. Det är en floskel som känns tom och innehållslös, för att inte säga förvirrande.
Planscherna föreställer alltså Sahlin och ett gäng ungdomar, i svartvitt, med rosloggan och texten "Vi kan inte vänta". Det ser ut som om det vore nittiotal, och kan de inte byta den där förskräckligt fula röda rosen som bara påminner om Göran Persson? Jag vill inte hänga med de här människorna.
Den andra versionen av kampanjaffischer visar två röda nävar, en som pekar tummen upp och en med tummen ner. I dessa nävar kan man sedan läsa vad Socialdemokraterna anser är bra och dåligt, men jag skall erkänna en sak, som är helt otrolig - jag har inte läst vad där står. Jag menar, jag läser allt. Men de här fula röda nävarna fångar inte mitt intresse i en sekund. Så illa är det. Det är SÅ TRÅKIGT. Och nu kan man ju invända att jag borde anstränga mig lite, men det här handlar inte om mig; för om jag finner Sossarnas kampanj ointressant så är det rimligt att tro att jag inte är ensam om det. Jag är ledsen, S, men med en sådan standard kan ni glömma regeringsskifte 2010.

Miljöpartiet har, föga förvånande, valt färgen grönt som standard. Det ser ut ungefär som det alltid har gjort, och huvudfrågorna kretsar kring miljö. Enkelt och rätt snyggt och fyndigt, men inte så intressant. Kinesiska och arabiska (?) tecken som ett slag för integration och mångkultur gör det förstås lite mer slagkraftigt.

Centerpartiet sticker ut med grönt och rosa i en klatschig kombination. En grönmålad vägg blir snygg bakgrund till text och bild och kampanjen är konsekvent och lätt att känna igen. Här finns både färg och budskap och Olofssons glada nuna. Det är snyggt och lockande, och kan säkert dra till sig en del ungdomar ("mitten"partier är ofta populära bland osäkra väljare).

Folkpartiet provar däremot inga nya knep utan kör på klassiska affischer med budskap och ibland ett välkänt ansikte. Tråkigt, men rakt och konkret. Känns lite omodernt nästan, men jag uppskattar att de använder sakfrågor och inte bara plattityder. Lite fult är det dock att sno den gamla sossesloganen "alla ska med" på en affisch.

Kristdemokraternas reklamaffischer föreställer Hägglunds profil som stirrar på diverse djur, och texten "Ett mänskligare Sverige". Ganska underligt, innan man läst texten, men konstiga reklamer har ju en tendens att fastna i minnet. Dessutom är affischerna estetiska (speciellt texten) och rena, och sloganen låter bra. Gillar dock inte att Hägglund glor som ett uppstoppat djur med tom blick. Det är ett smart knep dock att låta ledaren i ett torrbolls-stämplat parti göra något lite otippat och spexigt.
Kd kan behöva en bra kampanj nu när de hotar att knuffas ut av Sd.

Moderaterna är de nya Socialdemokraterna, i flera bemärkelser. Utöver att de styr Sverige har de tagit över många av Sossarnas epitet och slogans och välfärden är nu Moderaternas älskling. För fyra år sedan skulle alla med, enligt S. Nu skall alla "framåt, tillsammans", enligt M. De har till och med kopierat en Socialdemokratisk "ordning på ekonomin"-affisch från -85 rakt av. Detta härmande och tjuvande är ett intressant fenomen, men jag skall inte fördjupa mig i det nu.
"Endast ett arbetarparti kan fixa jobben" ser man här och där, och efter att ha arbetat in sin självutnämnda arbetargudomlighet i folks huvuden, lär det funka. Arbetsfrågan är effektiv, och den som vill locka just arbetande människor når onekligen ut till många väljare.
Moderaternas kampanj är ljusblå och orange, det känns igen, ljust och fräscht och fortfarande har folket nog inte tröttnat på Reinfeldts förtroendeingivande hundögon.


OBS!
Observera att jag utgår ifrån de affischer jag sett på stan, jag kan ha missat några. Observera också att jag inte gått igenom filmer, flygblad mm samt att jag inte recenserar kampanjerna utifrån mina egna åsikter, jag försöker hålla mig objektiv i själva betyget (jag kan garantera att resultatet hade blivit väldigt annorlunda om jag skulle ranka enligt mina egna politiska preferenser).

tisdag 17 augusti 2010

Hej Sverige 2

Jag undrar några saker:

Om man hissar svenska flaggan på sin tomt, vad händer då?
Kommer polisen och tar en? Kommer det ett gäng bråkstakar från Rosengård och tänder eld på flaggstången? Förlorar man rösträtten?
Eftersom jag hört att man inte "får" hissa flaggan i dagens Sverige, så undrar jag ju vad som händer om man bryter mot denna lag. Kan man rentav dö?

Vidare undrar jag exakt när Sverige kommer att bli ett muslimskt land med burkakrav och islamistiska regler och brinnande bilar överallt? För det är ju på väg att hända, har jag hört. Jag vill veta hur många fler gånger jag får dansa kring en äkta tysk midsommarstång, innan det är slut på det roliga.

Slutligen undrar jag också varför världen är så full av idioter?

Förlåt, det där sista får man ju inte säga, för det är inte "politiskt korrekt". Men det skiter jag i!

lördag 14 augusti 2010

Kunskap om visdomstanden

Faktiskt så är visdomständerna hjälpmedel för forntida växtätare, som troligtvis hade nytta av att mala ner rötter och andra hårda grejer med dessa bakgaddar.
Jag är alldeles för dålig på att tugga rötter (om det var välsmakande och relativt rent så skulle jag inte ha något emot det, faktiskt). Ni vet hur det är, den moderna människan gillar soppa och mjukbröd. Tändgenerna bara ruttnar på oss, vem vet om 2100-talets människor alls kommer kunna tugga sin föda?

Nu för tiden bara bråkar de, visdomständerna, som det anstår en åsidosatt minoritetsgrupp. Göra nån nytta, de vill de inte, men ta plats, ja, det ska de! Och sabba för oss andra. Den stackars kinden som aldrig gjort nåt ont. Nej, jag vet inte vad jag skall göra med krabaterna. Tids nog kommer tandläkaren nog att dra ut dem, men fram tills dess är det bara att hoppas på det bästa.

En infektion kan bero på att man har missat att borsta rent längst bak, så jag får väl borsta så köttet blöder (det gör det ändå). Jag är glad i hågen så länge jag slipper de där förbolmade penicillin-pillren som är så stora och obekväma att svälja, och som gav mig ont i magmunnen efter två veckors påfrestande tidtagande av matintag. Jag vill inte återse dem, om det inte är absolut nödvändigt.

fredag 13 augusti 2010

Chips

Jag ångrar att jag åt en påse vitlökschips själv.
Jag har ont i magen.

Valgala för tittare och röstare

Sitter och tittar på svt's valgala, ett sätt att hotta upp politiken lite inför gemene tv-tittare. Jag vet inte om det lyckas. Rätt rörigt känns det och jag undrar hur många tittare programmet har. Hittills har egentligen väldigt lite politik avhandlats. Istället har folk intervjuats om vad de tycker om politik, och de gamla vanliga klyschorna dyker upp om att politiker inte håller sina löften och bryr sig bara om makt. Det är alltid ett jävla gnällande. Som Winberg, tror jag, sa, så är politik inte särskilt roligt. Men hur får man då alla röstberättigade latmaskar i denna demokrati att bry sig om politiken? Jag vet inte.

Då och då dyker en och annan popmusiker upp och kör en låt, mitt i allt. Och lite komik på det, som känns sådär. Det är lätt att driva med frånvarande politiker, men frågan är vart det skall leda. Tyvärr förekommer det inte så mycket politik som man kunde hoppas. Jag vet inte riktigt vad syftet med programmet är.
Man hattar lite stressat mellan rörig, lösryckt politik och mer ordentliga underhållningsinslag.

Mer intressant är det när man vågar diskutera Sverigedemokraterna, men man stannar inte särskilt länge vid det ämnet heller. En kul detalj: Ssu och Muf's ledare har röda respektive blåa kläder.

På scenen sitter ett gäng politiker som är gamla i gemet, och som mellan varven får klämma in någon kommentar som man inte lägger på minnet.
Gammal politisk historia är alltid intressant, just den delen av programmet borde faktiskt alla se, bara för att det är allmänbildning. Resten av programmet kan man ha eller mista, tycker jag nog.
Frågan är om nån tittar (mer än jag). Tja, Göteborg verkar ju fullt av folk där showen spelas in. Så kanske.

torsdag 12 augusti 2010

Har du mans, eller?

Förtryckta män är mycket bittra
över kvinnans övertag.
Ensamma i kör de twittra,
över nätet natt som dag.

Man höre mannens djupa stämmas
klagosång och sorgetjut:
Varför måste mannen hämmas?
När får vilden komma ut?

Jag som bara ville ligga
- jagas som ett skadedjur!
Honan som så lätt kan trigga
hånler åt mig i min bur.

Inte kan man ens få titta
ner i skåran på en byst,
utan att nån jävla fitta
smäller till en, helt oschysst!

Pojkbarn är ej längre grabbar
- lär dig sitta tyst och rar.
Redan dagisfröken sabbar,
snart finns ej manligheten kvar!

Jag vill ju bara få besannat,
att jag som man är mera värd
än en jävla massa annat
pack som ryms i våran värld!

Och det är synd om alla blattar,
det är synd om man är gay,
och synd om alla jävla knattar
och om varenda jävla tjej.

Men ingen enda människa fattar
en svår och hemsk och bortglömd grej:
Jag lider svårt av fruns hängpattar
och mens, men vem bryr sig om mej?

Ni som svassar runt i klackar,
mot oss för ni nu ett krig!
När man snällt för maten tackar
hör man "diska efter dig!"

Plötsligt kan en man få nobben,
duger inte längre till,
båd' i sängen och på jobben
för att kvinnan kräver drill.

Ändå är det kvinnan som dom
ömkar jämt och fjäskar för
- hon som tjatar jämt på mig som
degraderats till massör.

Klaga, nej, det får man alls ej
för då är man visst en gris!
Bara för man bryr sig om sig
- vi borde ha ett eget BRIS.

Måhända är det för att tjejer
lever livets glada dar,
som bitterhet och såna grejer
passar bäst en riktig karl!

måndag 9 augusti 2010

Uppfinnar-Jockes klavertramp på Mars

Tidningen Kalle Anka & C:O är förstås ingen höjdare när det kommer till naturvetenskaplig bildning. Och sannerligen inte när det gäller samhällelig analys heller.
Så jag antar att man inte kan ställa så värst höga krav på rimlighet och realism på denna multinationella underhållningsprodukt i glättig tidningsform. Men det får väl finnas gränser! Eller?

För det första har jag länge, vid många av mina toalettbesök (ja, toaläsning är kutym) stört mig på hur de tecknade människodjuren envisas med att prata med sig själva om vad de just är i begrepp att göra. I stil med *pratbubbla* "Jag låser min skattkammare..." *ny ruta, pratbubbla* "...och ringer till Kalle och Knattarna och säger åt dem att komma till flygplatsen om en halvtimme..." *ny ruta, som rimligtvis borde utspela sig minst en halvtimme senare* "...och så flyger vi till Khunza-dalen!"
Snacka om att vara övertydlig.
Jag hade kunnat köpa det om dessa verklighetsfrånvända ankmänniskor hade hållit sig till tankebubblor, det hade rent av varit rimligt. Men varför måste de prata högt och tydligt om precis allting? Går det inte att visa det istället?
Könsroller och respektive köns kvantitativa representation i Kalles tidning skall vi bara inte tala om.

Nej, det jag vill tala om är planeten Mars. Och serieskaparnas återgivande av denna planets atmosfär.
I en serie åker Uppfinnar-Jocke helt sonika till Mars i en egenbyggd liten flygmaskin. Vill man vara petig, kan man ha åsikter redan där (exempelvis: hur kan Uppfinnar-Jocke skapa exakt vad som helst utan att bli världskänd och stenrik på det? Varför har inte den tekniska utvecklingen kommit längre i Ankeborg när de har Uppfinnar-Jocke?). Men jag ska försöka hålla mig till det som verkligen är viktigt.

Det första som händer på Mars är att Jocke får syn på ett par gröna marsvarelser (två armar, två ben, två ögon, en mun). Okej, även denna klichéartade bild av utomjordiskt liv går att svälja, men det som händer sen är bortom all sans.
För vad gör Uppfinnar-Jocke? Jo, han kliver ur sitt runda rymdskepp, utan rymddräkt, mask eller någonting, helt vardagsklädd, och börjar prata med marsianerna!
Och inte nog med det; de pratar tillbaka! Serieskaparna vill alltså få oss att tro på att dessa gröna figurer både förstår och talar svenska (eller egentligen amerikanska).

Jag vet inte vad som är mest upprörande: att Jocke travar omkring på Mars helt utan hänsyn till grundläggande kunskap om bristande tyngdkraft, temperatur och andningsmöjligheter, eller att han snackar svenska med marsgubbarna som vore de bästisar och bundis.
Som avslutning på hela spektaklet sätter sig Jocke och hans nya vän i varsin solstol (man kan ju fråga sig varifrån de fick dessa) och börjar sola. På Mars. I sextio minusgrader.
Vad i alla glödheta rymdkonspirationer skall detta föreställa?

Ja, man kan ju storkna för mindre. Maken till ignorans gentemot all vetenskap och logisk slutledningsförmåga har jag då sällan sett.
Det skall ni veta, ansvariga utgivare på Egmont, att denna fadäs har i alla fall inte gått mig förbi. Jag accepterar inte att bli matad med sådana banala fantasier och jag tänker sannerligen inte låta mina barn läsa dylik smörja.
Skärpning!



Källor:
Kalle Anka & C:O nr 48, 24 november 2003

Kalle Anka & C:O nr 32, 3 augusti 2004

fredag 6 augusti 2010

Sverigedemokraterna

En kik på Sverigedemokraternas hemsida är rätt så deprimerande.

Det första som händer är att någon börjar prata med mig, utan att jag bett om det, tryckt på play eller liknande. Jimmie Åkesson frågar inte om lov innan han börjar tala om Dagens Sverige, och till en början låter det nästan vettigt. Sverigedemokraterna vill hjälpa de som har det svårt och ta hand om de flyktingar som kommit till Sverige.

Dock får jag snart höra att Dagens Sverige, enligt Åkesson, inte ställer några krav på våra invandrare, vilket är negativt. Man bör också för att få komma in vara en riktig flykting, och inte som de 95% som Åkesson - utan att precisera begreppet - menar är något annat.
Framförallt vill Sverigedemokraterna "vrida av kranen" i det som liknas vid en översvämning, dvs inte ta in fler flyktingar, eftersom de tydligen leder till förödande fuktskador i huset Sverige (för att måla vidare på Åkessons metafor).
Som vanligt är det just Sverige som helt släpphänt låter vem som helst passera gränsen, till skillnad från våra duktiga grannländer som håller på spärrarna och ställer krav på sina invandrade medborgare.

Vidare titt i partiprogrammet ger följande information:
*Kvinnor och män har samma rättigheter men är olika av naturen. Genuspedagogik är inte bra för barn.
*Sverige har flest anmälda våldtäkter i Europa (läsaren är fri att själv dra slutsatser om detta påstående).
*Massinvandring i Sverige gör det svårare att hjälpa nödlidande i världen (dvs hjälpa de som stannar i sina egna länder), samt leder till rotlöshet och kriminalitet.
*Invandrare skall anpassa sig till svenskarna, inte tvärtom.
*I drömsamhället känner alla svenskar kulturell samhörighet och trygghet, till skillnad från Dagens Sverige.
*Grova brott skall leda till livstid utan möjlighet till benådande, utländska brottslingar utvisas.
*Dömda pedofiler skall hängas ut i offentliga register.
*Kostnadsfri sjuk- och tandvård för papperslösa invandrare skall avskaffas.
*Ökat antal skilsmässor och ifrågasättandet av barns rätt till en far och en mor leder till rotlöshet bland barnen.
*Skolan bör stärka en gemensam svensk identitet, även detta för att motverka den omtalade rotlösheten.
*Modersmålsundervisning skall bort, eftersom även denna skapar rotlöshet.
*Inga medel behövs för att hjälpa invandrare att få arbete, precis som kvotering är det orättvist och "den bäst lämpade" skall få jobbet.

Jag finner avsnittet om svensk kultur (som förstås skall stärkas) mycket intressant.
Sammanfattningsvis vill Sverigedemokraterna inom detta område, förutom att stärka allt som har med svensk kultur att göra, ta bort stöd till kulturyttringar som inte intresserar en majoritet. Man vill satsa "på positiv och folkligt förankrad kultur", och kulturen skall vara trevlig att ta del av, men inte provocera och uppröra.
Man vill också avveckla allt som syftar till att "befrämja den mångkulturella samhällsordningen" (och i samma mening nämns den provocerande kulturens oönskvärdhet).

Klart är att jag inte har planer på att ge Jimmie Åkesson och hans kollegor min röst. Det har jag aldrig haft heller.
Men det är troligt att de kommer in i riksdagen. Retoriken är enkel men glasklar, Dagens Sverige (med dess faktiska eller fiktiva problem) och Vårt Sverige (med trygghet och samhörighet) står i motsats till varandra i effektiv uppdelning på hemsidan. Att ingen vill ta debatten ger också Sverigedemokraterna en räkmacka av tapper gräsrotsaktivism att glida framåt på.

Jag vet faktiskt inte vad det skulle innebära om Sverigedemokraterna tar sig över 4%-spärren. Att andra partier tar efter detta missnöjespartis åsikter för att blidka väljare? Ett sådant fenomen har vi redan sett, inte minst hos Folkpartiet.
Vad de kan åstadkomma om de kommer in är svårt att svara på. Jag får inga bilder i huvudet om en sådan framtid och kan därför inte ängslas för det.

Vad jag dock hoppas på är att Sverigedemokraterna, om de får mandat, visar sina rätta ansikten. De är amatörpolitiker, inte hjältar.
Vilket parti som helst, som besitter förmågan att argumentera och övertyga, liknar friska fläktar och hjältar så länge de inte sitter i regeringen själva.
Och vilket parti som helst som får chansen att regera, kommer att misslyckas med en hel del saker, glömma bort en del, klanta sig på vissa områden, och göra bra ifrån sig på andra. Det finns inget utopiparti som gör alla nöjda och sköter sig fläckfritt i fyra år.

Det är detta jag håller tummarna för: att se Sverigedemokraterna klanta sig, måla in sig i ett hörn, glömma bort några av sina förorättade väljare, fatta dåliga beslut. Så att hjältespämpeln kan suddas ut och kvar blir bara ett litet parti med ett gäng konstiga åsikter som allt mer tappar sin trovärdighet. Det, eller att de inte kommer någonstans alls.

tisdag 3 augusti 2010

Senaste Nytt: Brännskadad Buk!

Jag skulle så hemskt gärna lägga upp åtminstone en fin bild på den stora brännskada jag ådrog mig igår i och med att jag misslyckades med att hälla ut potatisvattnet i vasken.
Dessvärre tror jag att gemene internetanvändare skulle protestera mot ett sådant smaklöst exponerande av oestetisk naken maghud utan förvarning.
Men jag kan åtminstone försöka ge den trogne läsaren en bild av det nya landskapets framväxt över min buk!

Det började alltså med att jag igår kväll lät en strid ström av nyligen kokande vatten ta vägen över min mage och ner på golvet. En märklig sysselsättning så där på måndagskvällen, kan tyckas, men vad gör man inte för vetenskapen?
Efter detta kunde jag nämligen med ökande intresse följa utvecklingen av vad som liknade ett land - Brandland - med dess krokiga gränser och med tillhörande kullar och berg. Med en blöt handduk tryckt mot magen intog jag min kvällsmåltid, innan utforskandet av brännskadan kunde fortlöpa.
Igår kväll var området rött och lite lagom ömt. Under natten har jag legat med förband och vid uppvaknandet i morse kunde jag nöjt konstatera att inga naturkatastrofer inträffat under natten i mitt röda land. Däremot visade sig en mängd gyllengula blåsor i olika form när jag plockade av förbandet. Speciellt imponerande var den så gott som klotrunda bubbla som tagit plats i min navel.
Tyvärr har jag nu kunnat konstatera att den nedersta blåsan i Brandland börjat läcka som en slumrande vulkan. Till råga på allt slets huden upp runt ett annat kulligt område då jag gjorde en hastig och klumpig rörelse och stötte emot en bordssida.
Därför är planen nu att besöka ett apotek för att ersätta det gamla förbandet för torra sår mot ett bättre lämpat.
Vi följer med högsta förväntan utvecklandet av Brandland och hoppas att slippa inflation, förlåt, inflammationer och infektioner, i framtiden.
På återskrivande!

Ps. Min lunch var supergod. Ds.

Lesvert

Hjärnsläpp

måndag 2 augusti 2010

Måndag heter denna dag


Idag har jag bara varit hemma och piffat med min balkong.
Piffa innebär att jag, efter att i ett par dagar ha oroat mig för att växterna skall utveckla groteska mögelmonster i den regnsura jorden, placerade ut tidningar under varje kruka, i ett försök att torka upp (eller snarare ner) vätan med dessa.
Det har varit en ganska bra första dag efter semestern. Utöver balkongpiffet (vår balkong är för övrigt så jävla piffad nu, ni anar inte, och det är inte enbart tack vare mig utan gott samarbete med sambon) har jag dammsugit lite och tvättat.
Nu äter jag blåbärsglass, den smakar helt okej. Vad jag ska göra resten av dagen vet jag inte riktigt. Kanske kika på något intressant på kunskapskanalen. Gå ut kan jag göra imorgon faktiskt. Eller ikväll för all del.
Just det, jag har ätit spenat också. Spenatstuvning. Jag äter det ganska ofta.