Att jag ställer mig och hoppar upp och ner klockan halv ett på natten är ett dåligt tecken.
Och det är faktiskt väldigt tragiskt att mina lyckorus alltid är fel. Jag kräver en radikal förändring av verklighetsramarna. Jag skulle vilja börja leva Mitt liv innan jag blir för gammal.
Alternativet, att kuvas och dö i själen, kan jag också tänka mig, i nödfall. Men då behöver jag hjälp. Tex av Gud. Jag har faktiskt försökt. Jag har sagt åt alla att säga åt mig men det är ingen som tar ansvar över mitt liv. Jag måste göra det själv.
Men jag låter helst bli. Försöker halvhjärtat anpassa mina sovtider efter samhällsmoralen istället och intala mitt föga lättlurade medvetande att jag begår en synd när jag tänker fritt.
Jag skjuter framtiden på framtiden. Jag skjuter mig i foten en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar