Schlagerspektakel #2 2010

Det råkar vara så att jag råkar ha intresse av att göra en helt egen personlig utvärdering av melodifestivalen, och det råkar vara så att jag just kom på att jag inte gjort det av lördagens deltävling än.
Det är alltså dags igen.

Omgång nummer två höll lite lägre kvalitet än första, musikmässigt alltså. En fascinerande sak med Melodifestivalen är att man satsar minst lika hårt på showen, framträdandet, kläderna, som på musiken. Kanske är det det som gör festivalen så populär.

Bidrag nr 1 med Eric Saade imponerade inte alls på mig. Refrängen kändes mer tjatig än käck och killen såg sliskig ut. Manboy är heller ingen låttitel som får mig att hoppa högt av förtjusning.
Inte ens klättrarna i bakgrunden gjorde mig särskilt intresserad, möjligtvis höjde jag på ett ögonbryn när killen tog en dusch på scen. Snöpligt nog fick de röstande tittarna inte se mr wet shirt en gång till när han gått till final och skulle göra da capo.

Hippare hoppare är också ett namnval som får mig att fundera. Varför vill man döpa sin låt till något sånt?
Andra generationen gör så vitt jag hört småskojig musik, men hiphop i allmänhet och Dogge i synnerhet är inte min grej. Så inte heller låt nummer 2 gjorde mig varm i kläderna. Bra refräng, resten - inte bra.

Tredje ut på scen var Anna-Maria Espinosa, och det tog ett tag innan hennes ballad ryckte tag i mig. Ballader är alltid ett knepigt val i de här sammanhangen, och jag har nog vant mig vid att dra öronen åt mig. Men så småningom insåg jag att hon sjunger jättefint, och att melodin var svängig i sitt lunkande tempo. Texten sög dock. Och ja, jag ställer olika krav på klassiska schlagerartister och sådana som kommer utifrån och som jag tycker borde kunna pressa fram texter med lite större djup än typ "you & mi tonight evrithings ålright".

Kvällens tråkigaste låt låg i mitten och luktade modern dansband. Allt var fel, ja, jag försökte faktiskt hitta något som var bra men det fanns inget. Come and get me now, hette låten.

Och direkt efter; kvällens bästa. Då var det ändå inte en låt som tog mig med fullkomlig storm, men scenframträdandet var sååå snyggt! Oj oj oj.
Paulines håruppsättning var något i hästväg och dansarna såg ut som att de hittat en utklädningslåda och släppt loss ordentligt. Jag inser att det låter som något negativt, men jag menar enbart bra. Färger, färger, färger! (Så varför svartvitt mitt i? Blev bara luring på konfekten för mig.) Det fanns en gitarrslinga, tror jag det var, i låten som jag gillade också.

Andreas Johnson satsade för en gångs skull på ballad. Och den var... tja. Publiken hade lysstavar, det var coolt. Men låten tog liksom omvägar förbi min hjärna och satte sig inte på minnet. Den blir säkert bra på skiva, efter några lyssningar, men i det här sammanhanget var den mest anonym och han gick såklart vidare på sitt namn. Fint och udda dock med en grön jacka.

Jag uppskattar svenska artister som sjunger på svenska, det känns modigare än att mainstreama på engelska bara för att. Sjunde låten hette Underbart.
Det går inte direkt att tycka illa om Kalle Moraeus och hans gäng, som framförde en melodi som väl inte träffade mig direkt i hjärtat men ändå gick att nynna med i. Dalahästgitarren var frän.

Sist men inte minst blev det lite "sexchock". Jag är medveten om att jag kanske slänger mig med fel begrepp nu, men sadomasochism var vad jag tänkte på. Hanna som stod och höll två män på alla fyra i deras koppel/hästsvansar. Roligt. Lite uttjatat kanske, i denna sexfixerade värld.
Tråååkig låt. Hade kunnat vara cool, men den var mer tjatig och stel. Skojigt att det tog en stund innan man klurat ut könet på dansarna som krälade runt hennes fötter. Hade velat bli mer manipulerad av musiken dock.

Under kvällen fick vi också se Lundgrens besök hos den snudd på uttjatade karaktären Lisbeth Salander - det var roligt - och Anja Persson - också roligt. Roligt med Dolph tycker jag. Hihihi.
Glada Hudik uppträdde också med Sverige (kents låt alltså) och killen som blev intervjuad var kul för han svarade inte på frågorna som Meltzer hade tänkt. Zelmerlöw hoppade in mitt i låten och jag vet fortfarande inte vad jag tycker om det.

Nog om detta och bye bye.