Varför ljuger de?

Jag förstår att människor ljuger. Jag är inte mycket för det här med att döma andra.
Ofta önskar jag att jag var en mer dömande människa, men tyvärr har jag lärt mig att vara liberal och tolerant och låta folk leva sina liv även om det sticker i ögonen på mig (tänker tex på rökning).
Det är en egenskap jag beundrar hos mig själv, samtidigt som jag stör mig på den eftersom den också gör mig till en mes, till viss del åsiktslös och ganska självförnekande.
Men som sagt: jag förstår att människor ljuger. Jag är helt på det klara med att vi alla drar en vit lögn ibland för att slippa krångel och pinsamma situationer.

Det jag inte kan tolerera är mänsklighetens lögner. Kanske för att jag själv inte kan ljuga i de större frågorna. Sanningen är en extremt viktig för mig, samtidigt som jag någonstans i ett oåtkomligt hörn av hjärnan vet att någon absolut sanning inte på något sätt kan existera.
Ibland känns det bara som att alla ljuger. För det känns som att jag vet något som är fullkomligt logiskt och uppenbart men som alla förnekar. Eller som att folk viftar bort det som är viktigt och vägrar erkänna det. Jag blir vansinnig. Jag vill ropa "varför ljuger ni för mig?". Men jag vet att det ju inte handlar om några lögner egentligen.
Jag vet inte vad det handlar om.
Det är inte mycket jag förstår.
De säger att jag skall försöka släppa det där med att förstå allt. Jag antar att det krävs något drastiskt för att få mig att glömma att världen ljuger för mig och spelar upp sin sliskiga reklamfilm i ett evigt försök att få mig på fall.
Jag hatar när de ljuger.