Jag skulle så hemskt gärna lägga upp åtminstone en fin bild på den stora brännskada jag ådrog mig igår i och med att jag misslyckades med att hälla ut potatisvattnet i vasken.
Dessvärre tror jag att gemene internetanvändare skulle protestera mot ett sådant smaklöst exponerande av oestetisk naken maghud utan förvarning.
Men jag kan åtminstone försöka ge den trogne läsaren en bild av det nya landskapets framväxt över min buk!
Det började alltså med att jag igår kväll lät en strid ström av nyligen kokande vatten ta vägen över min mage och ner på golvet. En märklig sysselsättning så där på måndagskvällen, kan tyckas, men vad gör man inte för vetenskapen?
Efter detta kunde jag nämligen med ökande intresse följa utvecklingen av vad som liknade ett land - Brandland - med dess krokiga gränser och med tillhörande kullar och berg. Med en blöt handduk tryckt mot magen intog jag min kvällsmåltid, innan utforskandet av brännskadan kunde fortlöpa.
Igår kväll var området rött och lite lagom ömt. Under natten har jag legat med förband och vid uppvaknandet i morse kunde jag nöjt konstatera att inga naturkatastrofer inträffat under natten i mitt röda land. Däremot visade sig en mängd gyllengula blåsor i olika form när jag plockade av förbandet. Speciellt imponerande var den så gott som klotrunda bubbla som tagit plats i min navel.
Tyvärr har jag nu kunnat konstatera att den nedersta blåsan i Brandland börjat läcka som en slumrande vulkan. Till råga på allt slets huden upp runt ett annat kulligt område då jag gjorde en hastig och klumpig rörelse och stötte emot en bordssida.
Därför är planen nu att besöka ett apotek för att ersätta det gamla förbandet för torra sår mot ett bättre lämpat.
Vi följer med högsta förväntan utvecklandet av Brandland och hoppas att slippa inflation, förlåt, inflammationer och infektioner, i framtiden.
På återskrivande!
Ps. Min lunch var supergod. Ds.
Älskade barn, som du bär dig åt.
SvaraRaderaHar det varit svårt att sova inatt; brännskador brukar gärna ömma när man ska sova.
Åtminstone är det min erfarenhet av slika ting.
Kram, fadern
Ja, som jag bär mig åt...
SvaraRaderaMen det känns faktiskt ingenting nu. Tycker det är besvärligt att duscha bara, för jag vet inte om jag borde skydda det från vatten. Har idag tvättat håret, krypande på alla fyra med huvudet in i duschen för att inte få vatten på magen. Det var krångligt.
*kikar förbi* :)
SvaraRadera