Jag har läst Den Mänskliga Hjärnan och Äldst, Yngst Eller Mittimellan

Den Mänskliga Hjärnan: en upptäcktsfärd
Gunilla Ladberg

En kompakt faktabok om hjärnan och dess funktioner låter kanske som något extremt invecklat, något som bara de mest inbitna nördarna skulle ge sig på att läsa. Men jag menar att så är inte fallet med den här boken. Det är inte frågan om någon tung studentlitteratur på torrt akademiskt språk, utan tvärtom en spännande rundvandring i vår egen hjärna, i sällskap av en utmärkt guide med ett personligt och lättfattligt tilltal.
Bit för bit, kapitel för kapitel, går Ladberg igenom vår hjärnas komplexa funktioner och de kända och okända sinnen som vi använder oss av i varje sekund. Boken är tydligt indelad efter olika teman ("Den tänkande hjärnan", "Den seende hjärnan", "Den arbetande hjärnan" och så vidare), och kapitlen är uppdelade i bekväma små stycken där fascinerande fakta varvas med personliga betraktelser.
Den Mänskliga Hjärnan är en utmärkt introduktion för alla som vill veta mer om vad som egentligen pågår uppe i hjärnkontoret, dag som natt. Boken ska läsas, inte bara för att hjärnan är en oerhört fascinerande skapelse, utan också för att vi har allt att vinna på att lära känna den och förstå hur vi ska använda den på bästa sätt. Varje människa som har en hjärna kan dra många intressanta lärdomar av Ladbergs kunniga och personliga berättelser om vad vår hjärna är förmögen till, och var gränsen går för vad den kan tåla.


Äldst, Yngst eller Mittimellan: din placering i syskonskalan och hur den påverkar dig
Elisabeth Schönbeck

Storasyster duktig och busiga lillebror, de supertajta tvillingarna och det självupptagna ensambarnet. Är det inte ena uttjatade klyschor, det där?
Nej, både forskning och våra egna simpla erfarenheter talar sitt tydliga språk. Våra syskon och vår egen syskonroll präglar oss mer än vi anar, från barndomen och genom hela livet. Kön, ålder och placering påverkar oundvikligen vem du är, vad du jobbar med och vad du söker hos en partner. Till och med din dödsorsak kan gå att återfinna i vilken roll du tilldelades i barnkammaren. Låter det läskigt? Jo, ganska, men författaren Elisabeth Schönbeck är också noga med att poängtera att alla behövs och är bra på sitt sätt. En liten tröst.
Boken har ett vardagligt tilltal, ibland nästan väl förenklat, och beskrivningen av syskonrollerna känns lite schabloniserade. Själv känner jag inte helt igen mig varken som det bortskämda ensambarnet eller det duktiga dito, och kan inte läsaren själv känna igen sig så blir det svårt att övertyga. Speciellt då Schönbeck låter så säker på sin sak; hon menar att om någon inte skulle matcha sin beskrivning så finns det säkert en annan logiskt förklaring som hon skulle kunna luska ut. Jag vill be Schönbeck om denna alternativa förklaring, men får nöja mig med det som finns att tillgå i boken.
Många av Schönbecks beskrivningar och slutsatser återkommer gång på gång, och ger boken en lite utspädd känsla. Överlag är det ändå en intressant bok, vars slutsatser inte går att låta bli att applicera på människorna i ens närhet. Och det stämmer ju - om inte alltid - så oftast, väldigt bra.