Att vänta på bättre tider

Man kan tappa modet lite när saker inte blir av.
Friskis har något slags box-pass på lördagar klockan ett. Jag har kunnat alla lördagar hittills.
Jag har varit där noll gånger hittills.

Förrförra lördagen var vi uppe jättesent på fredag kväll. jag vaknade nån timme innan passet började, så jag bestämde mig för att skita i det.
Förra lördagen hade jag också nån invändning, som jag inte minns.
Den här lördagen är jag förkyld och vill inte gå pga det.

Det är som att det inte är meningen att jag ska dit, kan man inte låta bli att tänka.
Men jag måste ju börja röra på mig!

Hur många år ska jag gräma mig över att jag aldrig rör på mig innan det händer något?
Kan jag kan du, säger Charlotte Perelli. Jag önskar att jag också var en ordentligt hurtbulle, istället för en arbetslös, bortskämd, förslappad pessimist.

Här sitter jag och väntar på bättre tider.
(Politisk förändring i samhället, ett liv, ett jobb, en identitet, motivation, struktur i tillvaron och så vidare. Det är så mycket. Jag vet inte var jag ska börja. Eller hur. Eller varför. Eller om.)