måndag 18 april 2011

Skriva

Så här är det när jag skriver: kaos.
Jag vet inte om det är något för mig. Att skriva.
Jag harvar mig framåt, men vågar inte se bakåt. Mitt skrivande är som en rostig kärra med en gammal motor som puttrar framåt och lämnar fläckar och spår efter sig. Jag måste framåt, annars vet jag inte hur man gör. Jag har haft strikta regler för mitt skrivande; alla stycken är lika långa (i princip; exakthet hade inte fungerat), jag tar emot kritik och förslag med tefloneffekt, jag går aldrig tillbaka för att redigera. Det blir för fullt i huvudet då. Vågar inte ha så mycket i huvudet. Vågar inte tänka.
Jag påminner mig om att det kan finnas saker man kan ändra på. Saker som inte håller. Sånt som skulle funka bättre om man gjorde på något annat sätt. Men det vågar jag definitivt inte tänka på så jag försöker att låta bli att minnas det. Här ska ingenting ändras. Jag har fullt upp med att ta mig framåt, får inte plats med något mer i huvudet. En boll i luften, inte mer.
Jag vet inte om det är något för mig, att skriva.

2 kommentarer:

  1. Jag aspirerar ju inte på att författa saker, men jag känner igen mig. Går bara rakt fram och gillar inte att ändra eller göra om, gör nästan aldrig. Konstigt nog verkar det ofta bli bra ändå.

    SvaraRadera
  2. Vad skriver du då, när du skriver?
    Jag känner mig duktig som inte har gett upp än... Just nu är det väl en svacka. Men det går så länge det går.

    SvaraRadera