Jag har sett Easy A

I denna high school-komedi gör Emma Stone rollen som den iskalla Olive som upptäcker att det finns både fördelar och nackdelar med att ha ett rykte om sig att ligga med allt som rör sig.
Det som börjar med en vit lögn inför bästisen utvecklas snart till en allmänt känd sanning på skolan, om att Olive har - hör och häpna - förlorat sin oskuld. Vilket alltså inte är sant.
Det måste vara en mycket konservativ skola som Olive och hennes vänner går på, för i och med detta rykte får skolkamraterna en skräckblandad vördnad för Olive. Inom kort har hon hjälpt en homosexuell kille att bättra på sitt rykte som straight genom att låtsasligga med honom på en fest (att folk går på det är antingen ett under eller ett bevis på att ingen på skolan har haft varken sex eller sexualundervisning), och sen rullar det på; alla tjocka, fula, ensamma killar vill ha Olives hjälp att öka sin status på skolan.

Det finns många problem med den här filmen. För det första storknar man på karaktären Olives sätt att behålla ansiktet och sin kaxiga ton genom hela filmen. Hon lägger inte en enda replik som inte verkar ha tagit minst en kvart att klura ut - ni vet, de där dräpande kommentarerna som vi normala människor kommer på först när det är för sent. De kommentarerna får Olive ur sig utan att röra en min - genom hela filmen. Detta leder inte bara till en gravt minskad trovärdighet i både dialog och karaktär, utan också till att vi aldrig kommer huvudpersonen in på livet. Vad gör hor-ryktet egentligen med personen Olive, undrar man, men får inget svar.
Dessutom minskar Olives trovärdighet ytterligare i och med att hennes förvandling från "grå mus" (som alltid i dessa filmer en redan från början skitsnygg tjej i lagom urringat linne) till stentuff slampa i utmanande klädsel sker på en kafferast och utan att röna någon identitetsförvirring inom henne.
Det är helt enkelt svårt både att förstå och sympatisera med karaktären Olive.

Men visst, trovärdigheten kanske inte är det man ska trycka på när det gäller komedier. Det måste finnas skruvade karaktärer, klatschiga repliker och galna händelser för att en komedi ska vara kul. Ett större problem är i så fall att Easy A inte är speciellt rolig. Den saknar roliga inslag, eftersom den tycks tro att det räcker med fräcka Olives galna förvandling och de uttjatade überkristna stereotypernas förskräckelse över densamma. Humorn förlitas på huvudkaraktären, vilket är problematiskt då huvudkaraktären är det sämsta med filmen.

Någonstans i mitten av den här rullen ska det istället börja pratas allvar, och Olive får tänka över sina val och gråta ut den ångest man får anta att hon hållit inom sig över brusten vänskap och samhällets försök att lämpa över sina smutsiga hemligheter på henne.
Nu hinner sensmoralen ikapp filmen och det lyckliga slutet nalkas bakom nästa hörn. I en film som tidigare spelat på att vara fräck och lite lagom provocerande.

Kanske hade Easy A hållt bättre om man utvecklat Olives relation till engelskläraren, en trygg punkt i tillvaron som höjer filmen något. Med honom visar Olive en annan sida av sig själv, och konflikten mellan Olive, läraren och den långt ifrån perfekta skolkuratorn är en av de bättre delarna av filmen.
Jag uppskattar också att boken The Scarlet Letter går som en tråd genom berättelsen, då Olive identifierar sig med bokens huvudkaraktär (som bär ett rött A på sin klädsel som straff för äktenskapsbrott). Det ger filmen en mer intellektuell och djupgående prägel, även om det annars mest är ytligt och dumt.
Easy A hade en någorlunda nyskapande och rolig idé men föll platt väldigt snabbt. Tyvärr.