Olika sätt att ställa sig till sin livssistuation

Igår mötte jag en gammal lärare, numera sjukskriven, som jag stannade och pratade lite med. Ni vet när man stannar och pratar med nån och det är det gamla vanliga "vad gör du nu?" och man har lust att spela dum och svara "jag går runt här och tittar" eller något liknande istället för att erkänna att man är arbetslös. Arbetssökande heter det för övrigt.
Jag sa ungefär som så att jag söker jobb och så log jag och slätade över med att jag ju har några ströjobb, för Hallandsposten och så.
Hon sa att det är ett hemskt samhälle, och så såg hon ledsen ut. Ja, jo, sa jag och visste inte riktigt om jag skulle fortsätta le och släta över eller byta spår och helt hålla med.

Fast egentligen var det väl så att hon frågade om det inte fanns några jobb och jag sa att jodå, det finns det, men de vill inte ha mig och så log jag och slätade över. Så det var kanske ändå jag som drog oss in på det mer öppenhjärtigt förbittrade spåret. Fast det var ju bara på skämt, så att säga. Och jag log ju och slätade över hela tiden, så där som man ska.

Men visst är man benägen att hålla med. Fast sånt håller man oftast tyst om. Ni vet hur det är, allvaret kan som mest komma fram under väldigt överslätande och leende och halvt skämtsamma omständigheter. Man har lärt sig att le och släta över och låtsas vara nöjd och glad för att inte väcka obehag eller något annat tråkigt. Man vill inte verka bitter.

Nu vet jag inte vad jag ska säga mer om detta.
Om ungefär två månader börjar det löna sig för mig att gå på arbetsförmedlingen. Då kan jag få gå på olika åtgärdsprogram och sånt där. Om en vecka får jag förhoppningsvis någon slags lön, men risken finns att det inte kommer ett korvöre. Mitt konto hyser idag en dryg femtiolapp, tror jag. I plånboken ett par hundralappar. Yes.
Jag har ett id-kort att hämta ut på banken, så att ingen glömmer att jag är jag och sånt.

Jag skulle behöva föreställa mig lite grejer. För ni vet väl att om man bara föreställer sig någonting så kan man få det (så himla fiffigt). Synd bara att jag inte vet vad jag ska föreställa mig, tror inte "ett jobb" i allmänhet är tillräckligt för att föreställningsguden eller den kosmiska makten eller vad det är ska uppfylla min önskan. Det är nog lite för abstrakt och flummigt.

Nu ska jag tvätta och sånt.