Hej!
Eftersom du som läser nu är emot
kvotering tänkte jag förklara för dig vad det finns för anledningar satt syssla med en sådan "orättvis" och "kontraproduktiv" företeelse. Inte för att du ska bli övertygad kvoteringsförespråkare, utan för att du behöver tänka några centimeter till där näsan tar slut.
(Och HUR kan jag veta att du är emot kvotering? Jo, därför att typ 99% av alla människor är det eftersom de tror att det handlar om att ersätta Einstein med Crazy Cat Lady - vilket förstås vore dumt.)Okej. Kvotering är inte enkelt. Det är en svår fråga. Det finns säkert massor av exempel på situationer där kvotering vore olämpligt, eller har tillämpats och visat sig leda till negativa resultat.
Kvotering är inte den enkla lösningen på ett komplext problem, men det är inte heller MOTSATSEN till att välja kvalitet.
Vad ska vi göra åt att det finns fler personer som heter Göran än som har en vagina i bolagsstyrelserna? Ska vi rulla tummarna och vänta på bättre tider?
Är sådana här saker ens ett problem? Enligt vissa är det inte det - man menar att det är något slags helt oviktig slump som ligger bakom, eller att en kvinna helt enkelt inte klarar av den sortens arbete (med "den sortens arbete" åsyftas främst högavlönat arbete, men även alla möjliga andra sorters arbete inom alla möjliga sorters branscher faller under samma princip).
Detta med att kvinnor av naturen lär vara lite lätt efterblivna när det kommer till saker som utspelar sig utanför hemmets väggar, är också ett vanligt argument för att ge män lite högre lön.
Män, menar man helt okritiskt, är fysiskt starkare än kvinnor som bär matkassar, föder barn, bär barn, lyfter gamlingar och svabbar golv - män är dessutom generellt bättre på diverse tekniska saker.
Okej, låt oss godkänna den världsbild som säger att män är starka och har sinne för teknik. Innebär det på något sätt att de är bättre på precis ALLT ANNAT också?
Varför skulle de annars lyckas bättre, komma längre och tjäna mer nästan överallt?
Jag ska inte uppehålla mig vid frågan om huruvida kvinnor är nåt slags ofärdigt schabbel som Gud inte riktigt fick till efter att ha lagt all kraft på att skapa den fulländade och normala mannen.
Jag ska istället ge några exempel på varför kvotering kan vara värt att ge en chans:
1.
Nej, det är inte en slump att vi har män överallt utom i hemmet. Det är ett system. Tro det eller ej. Och vill vi förändra det systemet så får vi krångla ut tummen ur röven nu, för det kommer inte förändra sig självt.
2.
Nej, det är inte så synd om de män som väljs bort. I alla fall inte mer synd om dem än om den intelligenta och duktiga blattekillen som väljs bort för att han inte riktigt passar in bland de vita som inte bryter, eller den begåvade kvinnan som väljs bort för att hon inte är så snygg och antagligen kommer vilja vara hemma med barn (de som anställer hennes man oroar sig inte för sånt, män är som bekant inte hemma med barn i onödan om de har en fru).
3.
Vi missar kompetens när vi använder samma mall på alla människor och väljer bort de som inte passar in eller känns obekväma. Placerar vi vid makten nästan enbart välbärgade män i femtioårsåldern så missar vi fett med perspektiv. De här männen är säkert jättetrevliga, men de vet inte ens om att de är privilegierade utan utgår ifrån att deras erfarenheter och perspektiv är allmängiltiga, vilket de inte är!
4.
Någon måste börja. Det är väldigt lätt att hitta på att någon annan har ett större och viktigare ansvar. Men, vet du vad - bara för att det inte är ditt FEL, betyder det inte att du inte har möjlighet att göra någonting åt problemet. Nu är det så här att vi sitter ihop i en enda lång kedja, eller blomsterdekoration, eller vilken metafor man nu föredrar att använda - och om du tar ett steg så kanske någon annan gör det också, och en vacker dag faller det sig helt naturligt att involvera alla och inte bara de som har den fetaste räkmackan att glida på.
5.
Nej, vi kommer inte att plocka upp valfri person från gatan för att ersätta en nationalekonom. Vi är inte dumma i huvudet. Det borde inte du heller vara, men om du tror att det är så det går till så börjar man ju undra.
Däremot kan det hända att vi väljer en kvinna framför en lika duktig man, för att vi vill åt de synpunkter och erfarenheter hon har som han saknar. För att vi behöver det. För att vi redan har 28 gubbar och det vore trevligt med någon som kan komma med något nytt.
Men ta det lugnt, Göran sitter inte i klistret. Han hittar något annat, precis som alla andra som någon gång blivit bortvalda i hård konkurrens fått göra. Och nej, vi kan inte låta Görans bakslag hamna i fokus när vi jobbar för att nå ett jämställt samhälle.
6.
Kvinnor är inte dumma i huvudet. Men när debatten ekar "kompetens före kön" är det lätt att dra slutsatsen att alla som inte är vita medelklassmän är lite sämre och mindre begåvade, eftersom de inte syns till någonstans.
Hört talas om kvinnlig intuition? Eller hur duktiga kvinnor är på att lyssna och bry sig om andra människor? Tack för att vi i alla fall får ha de ovetenskapliga generaliseringarna att visa upp som bevis på att kvinnor också har något att komma med i världen.
För övrigt blir män som varit hemma med barn ofta befordrade, eftersom man ser detta som en värdefull erfarenhet som kan komma till nytta i arbetslivet. Detsamma gäller dock
inte för kvinnor som är hemma med barn.
7. "
Kvotering är inte jämställt, eftersom det är särbehandling". Kvotering är inte jämställt, nej. Det är inte samhället heller, även om det gärna vill verka så. Kvotering är en metod för att nå ökad jämställdhet. Det är väldigt bekvämt att utgå ifrån att alla har likadana förutsättningar, även om verkligheten är en annan. Tydligen är det lättare att acceptera att samhället missgynnar halva befolkningen, än att en metod för att nå ökad rättvisa inte hjälper alla lika mycket.
8.
Samhället är en cirkel, som är ett hjul, som rullar framåt.En vanlig invändning mot kvotering handlar om faktorer i samhället som kan sätta käppar i hjulet. Vi anställer inte en kvinna för att ditten och för att datten.
Men! Om vi anställde en kvinna skulle vi vara med och börja förändra de här problematiska samhällsfenomen. Ta till exempel en skivhandlare, som menar att han inte har så många skivor med kvinnliga artister för att det finns så få sådana och det är så liten efterfrågan. Men om han vågade vara en pionjär skulle han kanske bana väg för fler sålda skivor av kvinnliga artister och fler kvinnliga artister som vill satsa på musik när de märker att det går.
Som sagt, någon måste börja. Men ingen vill börja, eftersom det i början kommer att kosta lite, vara lite besvärligt. Inte minst när man bemöts av arga människor som tycker att alla försök till framsteg är extrema och överdrivna.
Ett annat problem, apropå punkt åtta, är fall där kvinnor på manligt dominerade arbetsplatser upplever att de blir bemötta med
härskartekniker. Det är förstås bedrövligt om än logiskt, men kan kanske avhjälpas om kvinnor bland män och vice versa blir mer vanligt förekommande.
Men för att överhuvudtaget kunna tycka något i frågan om kvotering, måste vi först konstatera att vi har ett problem (kvinnor har mindre plats i samhället än män) och sedan fråga oss vad vi är beredda att göra åt saken (ingenting/någonting).
Många av er fastnar nog redan på första punkten, och utgår ifrån att det nog bara är hittepå det där med att vi inte är jämställda, egentligen är vi ju bara olika och vill olika saker. På samma sätt som fattiga människor vill vara fattiga och rika vill vara rika.
Ni andra, som går vidare till punkt två, kan väl berätta för mig vad ni tycker att man ska göra istället. Jag är nyfiken.
Ps. Även om detta inlägg mest kretsar kring kvinnors möjligheter i högavlönade yrken, så är min ståndpunkt densamma när det gäller män på kvinnligt dominerade arbetsplatser, personer med invandrarbakgrund i arbetslivet osv. Ds.
Hade den märkligaste dröm.