Fettveck

Apropå.
Igår när jag var i Malmö såg jag en mullig skyltdocka. Det trodde jag väl aldrig i min vildaste dröm att jag skulle få se, men redan 2009 är det alltså möjligt att tillverka en dockkropp som i princip ser ut som en riktig människa, sånär som på det själlösa ansiktet och den omåttligt långa halsen. Imponerande!
För ett tag sedan visades det också upp en modellbild där den hopkrupna, skrattande kvinnan tack vare sin sittställning kunde uppvisa ett litet veck av underhudsfett vid midjan. Det är ju inte klokt, vad ska vi nu tro, vi som alltid fått lära oss att den som kan dra ut så mycket som en centimeter hud från kroppen måste akutbanta?
Som en liten backlash fick en annan modell sparken då hon börjat bli för fläskig, och det senaste fotot på henne fick gravt redigeras i datorn så att hon, gud förbjude, inte skulle framstå som en verklig människa med en anatomiskt riktig kropp och fysiskt möjliga proportioner.
Nu sitter jag här på min stol, med fötterna under rumpan, och upptäcker att min lilla mage har lagt sig tillrätta över byxlinningen. Böjer jag mig lite framåt kan jag till och med få till nästan två små fettveck, som kanske inte innehåller så mycket när man klämmer lite på dem, men bara det att de finns där betyder något.
Jag är glad.