Jag har läst Det Händer Här

...Henrik Bromanders första bok i icke-serieform. Bromander är i första hand en serietecknare, vars böcker jag läst med äckel, kärlek och förtjusning. Relativt nyligen gavs Allt Jag Rör Vid Försvinner ut, en tjock antologi där andra svenska serieskapare gjorde serier av Henrik Bromanders manus. Nu har han tagit det stora steget till att skriva en roman. Bara text alltså, och inga bilder.

Det blir förstås en helt annan sak. De berättelser som tidigare sträckt sig över tio sidor som mest, är nu utbytta mot fyra novellen varav den kortaste är fyra gånger så lång. Inte helt olikt hur en film, som är två timmar lång, i bokform tar flera dagar att läsa.
Men inte bara det, Bromanders ganska enkla tecknarsstil kan inte tävla i kvantitet mot textens krav på utförliga miljöbeskrivningar och utrymme för långa tankegångar.
Eftersom jag inte är serietecknare själv vill jag dock inte ställa det ena mot det andra (mer än jag redan gjort).

I Det Händer Här följer läsaren fyra olika personer en tid i deras liv, en avgörande period, och sedan lämnas de obönhörligen åt sitt öde. Två kvinnliga karaktärer och två manliga, men det är de manliga som får mest utrymme och som råkar ut för mest.
Det som främst känns igen är Bromanders sinne för provokation och lek med äckel och besatthet. Hans karaktärer är aldrig enkla, välvårdade och tilltalande, de kan rentav vara osympatiska, perversa och tragiska. Ändå faller man för dem, för att de är så mänskliga.

Bromanders berättelser är ordentligt verklighetsförankrade, de utspelar sig i vår globala nutid och karaktärerna är under eller lite över tjugo.
De fyra olika berättelserna skiljer sig åt; framförallt den första, som är en tonårstjejs arga och desperata tankar och berättas i ett ständigt pågående presens. De tre andra är mer litterära i sin stil, mer sävligt berättande.
Berättelsen om Thomas är kanske den som känns mest Bromandersk, med förnedring, självförakt och kompromisslös sexualitet.

Det är lätt att fastna för och sträckläsa Det Händer Här, kanske allra mest den sista novellen om Robert, som är längst och nästan kunde varit en egen bok. Det Händer Här känns, kanske på grund av sin form; kanske på grund av att jag vet författarens bakgrund; som ett experiment, en nästan ofärdig samling texter. Men om det är ett experiment så är det ett lyckat sådant. Fyra berättelser som mer eller mindre biter sig fast i tankarna för en bra tid framöver.