Jaaaa.

Jodå, jodå. Friskt humör och glad som en lärka. Jag hörde nåt åt det hållet imorse på väg till tåget, nåt som kvittrade som sommarkvällarna.
Och man ska ju inte klaga. Man ska inte klaga så länge man inte är död, och när man är död har man ingen möjlighet att klaga.
Men annars så är jag rätt trött. Och täppt i hela näsan så att jag inte kan andas riktigt, och min fina utbildning känns det som att jag slösar bort och ikväll är det skrivarcafé fick jag nyss veta och hej och hå men det är helt okej. Jodå. Det känns till och med rätt okej att få vara bitter och hängig när man har sömnbrist (kunde inte sova föränn jag testade att räkna får - det funkade, kanske för att jag redan var så trött då), det är kallt, och den ljuva klassen hyser flera andra som inte heller är små ljusstrålar som jämt sitter och skriver flitigt och producerar en massa.
Senare idag vill jag skriva om hur bra lämpad jag är för alla sorters arbeten på arbetsmarknaden.
Men nu ska jag bara koncentrera mig på lektionen, verkligen.