onsdag 11 november 2009

Jag är inte rasist, men...

Var nyss nere i tvättstugan med den minimala klick smutskläder som bildas efter några veckor i ett ensamhushåll (när ägaren dessutom har annat att göra än att springa runt och byta strumpor stup i kvarten).
Väl nere kunde jag inte hitta mitt sköljmedel. Inte någonstans. Här har man varit en fin människa och köpt Skonas sköljmedel (det enda jag känner till som är miljömärkt), och vad är tacken? En stor flaska, helt borta bara. Man kan ju bli bitter för mindre.
Jag travade runt och kikade bakom torktumlare, under äckliga smutsklädeshögar, ovanpå hyllor och under hyllor och till och med inuti tvättmaskiner. Men nej. Någon måste ha stulit det. Någon har stulit mitt sköljmedel.
Är det inte tråkigt att man inte kan lita på sina medmänniskor? Stölder har det varit i köket också, mat och bestick och saker som försvunnit. Och jag tycker, att det är så typiskt svenskar. Ja, jag vet att det inte är politiskt korrekt att säga så, men allvarligt talat. Det går ju flest svenskar på den här skolan, så man anar ju hur det ligger till. Jag vill inte dra alla över en kam, men det är ju liksom inte första gången som svenskar stjäl och förstör.
Det är så himla tråkigt, tycker jag. Jag menar; de föds till det här landet, växer upp här och får gratis skolgång och mat på bordet och allt sånt. Och så gör de sånt här; stjäl och misshandlar och våldtar och klottrar och kallar folk för elaka saker och allt. Det är liksom tacken för att samhället försöker hjälpa och ta hand om alla svenskar som envisas med att födas.
Nu kanske det låter som att jag har något emot svenskar, men det har jag ju inte. Tvärtom; jag har faktiskt flera svenska vänner, och jag tror att de håller med mig om vad jag just sagt. Jag tycker bara att det föds lite för mycket svenskar i det här landet, vi kan liksom inte ta hand om alla, det är ju uppenbart. Tänk bara på arbetslösheten som skulle vara så mycket mindre om det inte fanns så himla mycket svenskar. Det finns ju också problem med att svenskar inte kan anpassa sig till samhället utan försöker göra om det till sitt, men det är en annan diskussion.
Framförallt så tycker jag att det är dags att vi vågar sätta ner foten och ställa krav, utan att vara rädda för att bli kallade svenskfientliga!
Det är faktiskt inte okej att sno mitt sköljmedel, och sen komma och ursäkta sig med att man är svensk och har haft ett tufft liv. Nej usch!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar