...eller jag har sett den, är kanske rättare sagt.
För Krokodilstaden är poetisk saga i serieform, helt utan pratbubblor eller annan slags text. Bara bilder, en bild per sida, och allt målat i dystopisk gråskala.
Knut Larsson är mannen bakom boken, och han har hållit på sen -96 med sina surrealistiska, skugglika berättelser utan ord.
Jag är inte speciellt bekant med Larsson sedan tidigare, även om jag känner till hans namn och har bläddrat förbi hans böcker bland seriealbumen ibland. Kanske har jag skrämts av böckernas djupsinniga utstrålning. Medveten om mitt bristande tålamod har jag bara lånat och läst böcker som inte tvingar mig att tänka för mycket själv.
Men efter att ha snubblat över ett kort utdrag ur Krokodilstaden i ett seriemagasin, blev jag lite nyfiken, och till sist tog jag risken och lånade boken.
Det är ingen tjock och massiv bok, men som jag befarat kräver den min tankemöda på ett helt nytt sätt. Inte nog med att det saknas förklarande text, på varje nytt uppslag hinner det dessutom hända något nytt och oväntat. Gång på gång bläddrar jag tillbaka för att titta ordentligt på bilderna och se vad som har hänt. Det krävs koncentration och skärpa för att hänga med i berättelsen. Där är ett träd inuti ett rum. Där kommer någon klättrande ur trädet - vem? Där är en man med krokodilmask; vem är han? Vad vill han? Den där kvinnan har jag sett förut, men var?
Jag är nog fortfarande inte helt klar över vad som berättas i Krokodilstaden, men vackert är det, och något finns där som berör. Låt er inte avskräckas, det finns en historia och en röd tråd. Det krävs bara lite tålamod för att behålla greppet om den.
Knut Larsson har för övrigt en oerhört snygg hemsida: http://www.knutlarsson.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar