måndag 9 november 2009

Till alla som tvivlar på sig själva, och till alla besserwissers

Skrev nyss en kommentar i nåns blogg om svininfluensavaccinet. Jag försökte klura ut någorlunda vad det var jag gav mig in på förra veckan (eftersom jag är en nörd, hör ni det, jag är en nörd, det kanske inte märks men jag är faktiskt en nörd! Må så vara att jag är en nörd med inlärningssvårigheter) när jag skulle bestämma mig om sprutan.
Jag läste på lite då om hur vaccin fungerar, dess historia och så halkade jag in på AIDS och MS som ju inte har med saken att göra, men i vilket fall, det jag skulle komma till var att jag fastnade på hur jag formulerar mig.

Det sägs att (eller, det stämmer väl ofta, får man tyvärr tillstå) killar är mycket mer säkra på sig själva, oavsett om de har rätt eller inte, och tjejer tvekar mer och är sällan besserwissers eftersom de inte vågar tro att de verkligen kan ha rätt.
Och när jag då skulle droppa min förklarande kommentar i bloggens kommentarsfält, såg jag att jag pressat in en säkerhetsventil i stil med "jag vet ju inte säkert" eller liknande. Och det slog mig att en sån sak är ju fullkomligt jävla meningslös att kläcka ur sig. Det enda man säger när man klämmer in "jag är ju ingen expert" eller "jag vet inte, men jag har hört" är att den information man har att komma med är ganska oviktig och att man själv inte egentligen är värd att lyssna på.

Människan kan väl fatta själv att jag inte är Gud allsmäktig, även om jag inte kläcker ur mig nån meningslös harang om hur bristfällig jag är som källa.
Killar gör inte så. Killar säger "så här är det!", och strax efter kommer det en annan kille och säger "näru, för det är så här" och så sätter de igång och tjafsar på varann, men de sitter inte och ursäktar sig för att de inte är fullärda genier som sitter inne med sanningen. Eller rättare sagt, de tror att de är genier som vet allt, så det faller dem aldrig in att tvivla och visa sig osäkra.

Sånt här är lite besvärligt att skriva. Tänk nu på att om du ställer dig helt oförstående och känner dig väldigt oträffad i min generaliserande beskrivning av tjejer och killar, så är det inte dig det är fel på utan världen (det är alltid världen det är fel på, eller oftast iallafall).
Finns jättemånga killar som tvivlar på sig själva och tjejer som inte fattar att de kan ha fel ibland. Men förvånansvärt ofta kan man se ett könsmönster här, tycker jag. Som vi kan ändra på, om vi tänker på det.
För ur ett annat perspektiv handlar det ju om personlig utvecklingspsykologi (säger jag utan att bry mig om att reflektera över vilka begrepp jag slänger mig med); och det är säkert nyttigt att iallafall ibland våga säga precis hur det är, utan att dra sig till minnes att man troligtvis har fel eftersom man är den man är och inte en av dem som alltid vet säkert.

Så, läxan: Höj rösten och påstå rakt ut något du tycker eller tro, utan att inflika att du kan ha fel. Det värsta som kan hända är att någon ifrågasätter ditt påstående. Och det bästa som kan hända är att en av de där som verkar veta allt, lyssnar och tror på dig.

1 kommentar:

  1. va i helvete!? har du en ny/till blogg!? wtf hilda!? ...vilken ska jag länka till?? *conf*

    SvaraRadera