Har sprungit ikväll. Det var inte roligt men det är det ju heller aldrig. Kanske kan jag sova sen, när det är dags (lite rörelse under dagen skall göra att man somnar gott sen).
Borde röra mig mycket mer. Hur många år har jag sagt det? Hur är det möjligt att man kan tycka och vilja något i flera år utan att det blir av?
Tänkte göra nyttig gröt med linfrön och torkad aprikos och dricka chokladmjölk, men spisen är trasig. Mycket mystiskt. En knapp har ramlat bort och ingenting händer när man vrider. Måste kontakta vaktmästare.
Kom inte ut förrän efter sex. Skrev från tretiden till sex på något som gick som tåget att skriva, allt jag kunde komma på. Det blev något om högstadiet kanske, fast jag ville ta bort så mycket yttre faktorer som möjligt, för att få fram det djupa, allmängiltiga fast ändå väldigt personliga. Som fiktiva dagboksinlägg.
Åker till Ljungby imorgon för att konkretisera, förstå och ta farväl.
Har ätit många torkade aprikoser. Innehåller järn. Bra.
Har ingen plan för tillfället. Kanske skall läsa en bok om jorden. Det känns rätt. Enklare att ta in än hjärnan och nerverna. Glömde "Den illustrerade mannen" i Halmstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar