Farmor

Mejlade klematisen igår och fick svar idag som gladde mig. Det skulle funka utmärkt, skrev mottagaren.
Imorgon kommer farmors dödsannons, med den lila klängväxtens blomma överst. Vi tror att farmor hade tyckt om den. Hoppas ni andra tycker om den och att den blir bra i så litet format också.

Träffade stora delar av den närmaste släkten i Ljungby igår, och vi planerade med rosa blomarrangemang och laxmiddag och mycket sång. Som en stor hyllning till båda två.
Det var fint att träffa alla.
Var också i farmors lägenhet. Hon öppnade inte dörren när vi kom, och hon var inte i något av rummen. Så mycket saker som är kvar. Kapporna som hängde på galgarna. Stöket i köket. Gamla svartvita foton. Alla etiketter och plastblommor.
Jag är glad för farmors skull för jag tror att hon har haft ett lyckligt liv, pigg och fin in i det sista. Flera gånger har jag kastat mig över något slags fiktiv "ångra"-knapp i den diffusa tron att jag kan ta bort den där sista lilla detaljen som blev lite fel, bara ett litet klick så att farmor kommer tillbaka igen.
Men hellre det här än lång tid på sjukhuset med cancer och ont, mycket hellre de sista timmarna när alla turades om att sitta och prata och sjunga och klappa. Det var bra. Så svårt att förstå bara. En så fin och rar liten människa. Men det är naturens gång och det var oundvikligt, och fick man välja var nog detta den bästa sortens slut.
Allt finns kvar inuti.