torsdag 10 december 2009
Om politisk korrekthet, fårskallighet och bristen på eftertanke.
Gruppen på facebook som jag nyss skrev om, har insett och rättat till sitt misstag. Efter mina upprörda men ändå sansade och vänliga kommentarer (anser jag själv) har de lagt upp ett par länkar samt ändrat sin beskrivning så att det framgår att det var en präst som låg bakom det kontroversiella beslutet, och ingen annan.
Jag är så glad att jag klappar händerna som en säl och fnittrar och svär på samma gång. Jag äger, alltså.
Skulle tro att skaparen av gruppen inte var ute efter att sprida smygrasistiska värderingar och mana till "nationellt motstånd", utan bara hade hört om händelsen på avvägar och blivit så arg att hen skapat en grupp utan att reflektera några gram först.
Det är förståeligt och inte alls ovanligt, men jag hoppas att några människor lärt sig en del om eftertanke och källkritik nu.
Rasism bygger på en jävla massa lögner och förfalskningar och väldigt snabbt dragna slutsatser, så det finns all anledning att reagera på sånt här. Det är inte en småsak att ge en massa människor vatten på sin kvarn genom rent fabulerande som korkskallarna inte har vett att kolla upp innan de sväljer det med hull och hår och går in för att hämta högafflarna. Det är ren känslopolitik, där folk ställs mot varandra, och drar man sig för att sätta invandrare mot svenskar, kan man alltid dra upp den förhatliga imaginära gruppen av "politiskt korrekta" och hetsa folket emot.
Politisk korrekthet är för övrigt ett begrepp som jag snart kommer att spy över; det är ett så medvetet förenklande av åsikter och värderingar, där den som anklagas för att vara pk automatiskt blir den fega och lättlurade som vill ha diktatur och är folkets fiende nummer ett. Svårt att försvara sig från den plumpa anklagelsen.
En debatt om politisk korrekthet kunde bli hur intressant och uppfriskande som helst, om det inte vore för att det går inflammation i ordet bland arga internetanvändare med vild fantasi och halvtaskiga argument och källor.
Ofta förekommande är idén om att "de politiskt korrekta", vilka de nu är, är köpta/lurade/rövslickare till "eliten", medan alla som "vågar säga emot" är oerhört modiga och intelligenta individer som kan tänka själva. De har dessutom, till skillnad från alla andra fegisar, öppnat ögonen och sett sanningen.
Jag tycker att dagens händelse talar sitt tydliga språk; man är inte automatiskt så där översmart och kritisk till allt bara för att man "vågar vägra vara politisk korrekt" - man kan rentav vara lika lättlurad och fårskallig som man påstår att de man kritiserar är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar