Jag tänkte på en sak. Citat:
"De gamla tror allt, de medelålders misstror allt, de unga vet allt." (Oscar Wilde)
Detta tänker jag på, och det faktum att jag är dålig på att vara ungdom. Har aldrig lyckats känna mig hemma i benämningen ungdom. Skillnaden mellan mig och andra ungdomar är nog det som citatet ovan handlar om. Jag vet inte allt. I själva verket vet jag inte ett skit, men den erfarenhet jag har av ungdomar säger mig att de ofta har väldigt bestämda åsikter och är övertygade om att de själva har rätt. Därav all politisk aktivitet hos ungdomar som senare avstannar i och med att inte bara verkligheten hinner ifatt med jobb och familj, utan också insikten att man inte vet allt. Bekvämligheten och misstron till att något kan förändras speciellt mycket här i världen.
Frågan är ju hur jag, om jag befinner mig på medelåldersnivå nu, kommer vara i medelåldern? Kommer min ungdomlighet komma ikapp mig då? Det vore inte fel.
Eller kommer jag alltid vara lika misstrogen och aldrig kunna tro på något ordentligt? Det är inte roligt.
Vem vet.
Det blir väl så här att du vet allt om några år.
SvaraRaderaHåll ut bara.
Själv inser jag att vet allt mindre.
elisabet: ja, jag hoppas på det :) så när alla andra börjat tvivla, då kommer jag och vet!
SvaraRaderadet är läskigt att inse att man inte vet någonting. det är nog hälsosamt också men jag tror på balans, och då är en balans av tro och tvivel det bästa. jag har överskott på tvivel. men det kanske tar sig.