Dygd

Ibland försöker jag välja färg för att ta mig ur gråzonen. Det finns en hel palett att välja mellan.
Det lockar, det kan utgöra en stark frestelse att drapera sig i starka färger och gå ut inför allas blickar och bli sedd. Drömmar om att dansa och sväva. Sådant som inte finns.

Ibland speglar jag mig överallt där jag kan hitta, men det är inte så lätt att hitta. Hittar jag, så behåller jag ändå bilden för mig själv. Det är inget märkvärdigt att synas och höras. Det är inte bra att förhäva sig.

Och att välja, är inte bara ett definitivt beslut som kan ifrågasättas och granskas - det öppnar också ett kryphål för lögner och förfalskning. Mina färger kan vara falska. Jag kan ha ljugit för alla inklusive mig själv. Ingen kan veta.

Jag är inte som alla andra, men det som skiljer oss är mest att jag aldrig har valt. Jag sparar saker inom mig, jag tar fram dem ibland, jag bär dem till och med som små accessoarer. Men jag är beredd att gömma undan, förneka och ironisera. Och det hörs inte eller syns, det märks inte. Jag är trygg.

Jag rullar mig inte i färger. Jag speglar mig inte i världen. Jag håller mig innanför uppritade linjer och är stolt över det lilla lilla som utgör en hemlig kärna.
Andra må leva med färgerna utåt, men jag behåller allt så djupt inne att det förblir en hemlighet även för mig.