Jag har en diffus känsla av att litteraturen var bättre förr. Inte minst var litteraturen förr mycket bättre än det jag sitter och skriver idag.
Vilket språk, liksom! Så rikt, aromatiskt, böljande och inbjudande.
Förr är ett relativt begrepp, men runt 1950 något då, för att precisera. Då kunde man skriva minsann. Då kunde man berätta.
Men jag tycker nog att det skrivs mycket som är bra idag också.
SvaraRaderaFast visst är det underbart att läsa Wilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström, Väinö Linna t ex.
Oerhörda epos med must och känsla. Språket minns jag nog inte så mycket av som själva historien som berättas.
Sa fadern