Jag har grynat* på en sak. En politisk sak då.
Inom politiken talas det gärna om vad man skall förbättra i samhället, och hur, och för vilka grupper. Till exempel är det jättejättebra om så många som möjligt kan jobba. Därför skall det bli bättre och enklare och roligare för alla som jobbar.
Och då tänker jag: det kommer ju alltid finnas några tusen kvar, som inte kunde hänga med. Och vad händer med dem? Om det blir bättre och roligare för dem som hänger med i svängarna, hur blir det då för dem som inte hänger med i svängarna?
Ja, jag bara undrar.
*Gryna = fundera, grubbla.
Jag kommer att tänka på högeralliansen sänkningar av skatten för yrkesarbetande, och hur det motiveras med devisen "det ska löna sig att arbeta!", och med syftet att fler ska "välja att arbeta", för att beskriva det med parafraserad borgerliga uttryck.
SvaraRaderaJag tror ju att 99% av alla som kan jobba försöker arbeta, alldeles oavsett eventuell skattesänkning, så vad i hela friden är det egentligen någon har tänkt med det här resonemanget? Det låter kort sagt urbota dumt. Med risk för att framstå som en verklighetsfrånvänd och blåögd (rödögd) kommunist, men jag skulle tro att någonstans kring 100% av arbetslöshetsproblematiken beror på att det fattas jobb, inte på grund av att några snorrika arvtagare inte anser det lönsamt att arbeta. Vilken total skymf mot röstberättigades (ändock synbarligen begränsade) intelligens...
Däremot (även om det inte är den politiska väg jag i första hand skulle välja) så är det ju däremot fullt teoretiskt möjligt att fler arbetstillfällen uppkommer, eftersom arbetsgivarna (eller arbetsköparna) inte behöver betala lika mycket för arbetskraften (arbetssäljarna), Men då verkar det mer rakryggat att sänka arbetsgivaravgiften istället för vanliga skatten? Och säg då just det, och inte något som kan få till och med encelliga organismer att tappa andan av chock och förskräckelse för bristande logik..