Torsdag

I förrgår vad jag också på gymmet. Det var kul.
Nej, nu ljuger jag. Det var inte på gymmet, det var gymnastik. Så jävla mycket bättre än gymmet.

1. Hög musik = ingen noja över att någon ska höra att man andas + man rör sig efter takten.
2. Ledare = ingen egen bestämmanderätt över när man ska sluta med en övning + bra övningar som tar ordentligt + känns tryggt.
3. Tidsbestämt.
4. Varierande övningar.

Nu är det så att jag kan inte dansa. Och jag har hört hur många som helst säga att de inte kan kontrollera sina kroppar, är usla på koordination och att armarna och benen lever sitt eget liv, så jag tänker inte låtsas att det är något speciellt och utmärkande för just mig.
Men, som sagt, jag kan inte dansa och jag kan inte sjunga, men jag gör det ändå när ingen ser eller hör.
Gymnastikledaren kunde antagligen dansa. Livet är orättvist, inte sant? Men man för göra sitt bästa. Jag har ett tips:
Låtsas.
Jag låtsas ofta att jag är någon annan. Just nu låtsas jag att ett enda gymnastikpass har gjort mig till en helt ny, fantastisk människa.
Jag tänker nog gå dit igen. Och på lördag ska jag boxas.