Jag sprang och gömde mig under farmors säng.
Jag minns inte mer. Någonting med lakritsgodis formade som halvmånar, och en skam som ingen förstod. Jag minns inte om de andra kom efter och bad mig krypa ut igen, eller om jag låg kvar länge. Kanske var det bara kurragömma.
En annan gång: pappa spelade död på den persiska mattan. Ett väldigt elakt spratt att spela ett barn, men har vi inte alla någon gång spelat döda bara för att verkligen få veta om någon bryr sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar