Oordning och oreda (och ingen löning i sikte heller för den delen)

"Det är en sjua på richterskalan."
Så brukade farmor säga när man hälsade på och hon kände sig tvungen att ursäkta röran.

Lite så är det här nu också. Sjua på richterskalan. Saker överallt. Prylar som användes för tre dagar sen och borde ha plockats undan efter fullfört uppdrag men som står kvar. Sopor som borde gåtts ut med för länge sen. Ett köksbord som ingen någonsin sitter vid eftersom det är fullt av prylar. Ett golv som påminner om en hinderbana, om man tänker optimistiskt.

Ironiskt nog bor jag ihop med en renlig och klok kille som tänker på saker jag aldrig tänkt på; till exempel att man ska sitta ordentligt på stolarna så att de inte går sönder, och att man ska sätta tassar under möblerna för att inte göra fula märken i golvet. Han har lärt mig saker som förändrat mitt sätt att se på världen. Till exempel att det finns människor som lever sina liv utan att vada genom skräp. Som kan upprätthålla en vardag där de senaste veckornas post, några pennor, batterier, en odiskad kopp, en halvsmutsig tröja och så vidare inte behöver ligga framme.
Ännu mer ironiskt så är det han som arbetar och jag som går hemma. Det borde vara tvärtom. Det borde så himla mycket vara tvärtom. Men nu är det inte så.

På tal om uttryck. Min mamma brukar referera till Sisyfos, mannen som dömdes att rulla en sten uppför ett berg i all oändlighet. Denne man brukar hon tala om, ja, rentav identifiera sig med, när det är dags att ta itu med disken.
Så här i vuxen ålder kan jag på sätt och vis förstå vad hon menar. Det synes vara en magisk förbannelse som på bara ett par dagar kan skicka ett nystädat golv tillbaka samma kaos som rådde innan städningen.

Nu kanske gemene man lite hånfullt vill fråga varför jag sitter här och gnäller och inte bara tar itu med städningen, jag som har så mycket tid? Sitta och blogga om problem som vore lösta på en kafferast om man bara hade lite råg i ryggen och inte var en sån fjösig gnällspik!
Ja, det ska jag tala om för er. Jag sitter faktiskt och äter. Och det är svårt att äta och dammsuga samtidigt. Dessutom ska jag alldeles strax bege mig, så det är inte värt att sätta igång med något stort projekt.
Förresten vet jag inte var jag ska börja. Eller hur. Eller varför.
Och om jag städar... så kan jag ge mig tusan på att det blir jordbävning inom en halv vecka. Och Sisyfos-stenen rullar ner på andra sidan och allt börjar om.