Berg av papper och ord

Här ligger jag och är oförmögen att ansvara över mitt eget vuxna liv och försöker lite smått intala mig att jag duger ändå.

Min psykolog (förlåt, kurator) har erbjudit sig att komma hem till mig och hjälpa mig med mina Högar Av Papper. Jag ska bara mejla henne först. Jag har just hittat hennes mejladress bland mina papper, det är värt en eloge.

Idag ska jag köpa en Låda. Äntligen ska det ske. I Lådan ska jag lägga Allt. Jag hoppas att det hjälper, lite i alla fall.

Jag drömmer om att bli något jag aldrig kan bli, men det här är väl året då jag aldrig ska tänka aldrig. Träffade min mest optimistiska vän några dagar innan nyår och hennes ord sitter kvar. Problem som man håller så kära att man inte vill göra sig av med dem.
Positiva mantran - jag provar dem i nödens stunder och de ekar tomt. Men kanske någonstans ändå. Det ska vara svårt. Hon säger att man aldrig blir av med problemen, man blir aldrig konstant lycklig, men man kan lära sig hantera livet bättre. Säger hon. Berget växer framför mig. Hur kommer det sig att vissa redan föds på andra sidan?
Jag drömmer om att bli något.