Vi tar tack och adjö av ett väldigt bra år, 2011, och välkomnar ett nytt, lite svulstigare år som enligt vissa självutnämnda experter ska innebära Slutet, enligt nån gammal folkstam nånstans som av förståeliga skäl inte orkade räkna hur långt som helst.
Seriöst tjurbajs, säger jag om det.
En liten kort resumé över tvånollelvas närvaro i mitt liv:
- Under elvans år var jag på ett otal härliga musikkonserter. Jag njöt av Belle & Sebastian på Cirkus i Stockholm, jag skrattade med Thomas di Leva på Halmstads Teater, jag tog del av Håkan Hellströms rytmer på Halmstad Arena, jag fick se en livs levande Yusuf Islam a.k.a. Cat Stevens i Stockholm, jag dansade till Miss Lis bluesrock i 035-huset, jag tog farväl av The Ark på en minnesvärd sensommarfestival i Tyrolen i Småland och jag såg antagligen ännu fler roliga uppträdanden som jag inte minns för stunden.
- I april hände det mesta; utöver två födelsedagar och ett femårsjubileum samt ett flertal konserter (med tillhörande resor), hann vi även med en flytt. Större kök, fiskbensparkett, ett valv i vardagsrummet, mer källarutrymme och lite mer oljud utifrån.
- Vid sommarkanten tog två års skrivarutbildning slut och jag lade pennan på hyllan - en hylla högt, högt upp. Men vännerna finns kvar, och minnena. Jag ångrar ingenting.
- Jag fick en vikarieplats på Hallandsposten, som genom ett trollslag. Jag minns nyponsoppa, nervositet, biltransporter, långa intervjuer ute i det gröna och ett proffs-skrivprogram som jag först ogillade och sedan gillade mycket mer än det simpla låtsasword jag är van vid på min egen dator.
- På senhösten gav äntligen arbetslösheten med sig och jag fick ett Jobb.
- Utanför min egen privata bubbla hände det förstås också ett och annat. Först gick två fantastiska skådespelare bort inom en kort period, vilket lade sordin på det nya året. Men livet gick vidare, och i världen startade revolutioner, hölls demonstrationer, eskalerade ekonomiska kriser och rapporterades om politisk revolt. Ett minst sagt spännande år.
Men annars är det kanske egentligen som alltid. Politiker ställs till svars, hemska mord uppdagas, krig fortlöper, nya lagar skrivs. Nyheterna är sig lika.
Så var det med det året. Jag har säkert glömt nåt jätteviktigt, det gör jag jämt.
Innan vi helt och fullt vinkar adjö till 2011 vill jag bara knyta ihop några säckar och skicka dem till glömskans dal.
Som alla år hade 2011 sina trender och nymodigheter. En del är här för att stanna men andra känner i alla fall jag mig mätt på.
Här är min lista:
- Killduos. Band som består av två (?) unga killar med stora egon, som halvrappar kvicka texter, gärna med samhällskommenterande, småprovocerande och ekivokt innehåll. De ploppade upp som svampar ur jorden under det gångna året, och så här i början av 2012 kan jag känna att det börjar bli enough. Dags för nåt nytt.
- Vampyrer. De fick en rejäl boom under 2011, men nu börjar vi tröttna på sexiga blodsugare i bar överkropp.
- Pippitröjan. Den stickade smutsvita tröjan med rutmönstrade ränder i blått och rött. Ända sen första gången jag såg någon (annan än Pippi Långstrump) bära den har jag stört mig på hur ful den är (enligt mig då) och nu ska det väl snart bli dags att lägga undan vinterns tjocktröjor, så man slipper se det där obehagliga plagget.
- Utebliven snö. Fy sjutton vad tradigt det har varit. Det sägs att klimatförändringarna kommer leda till fler sådana här ickevintrar, men det blir man ju helt knäckt av att tänka på. Mer snö!
- Sossarnas dåliga rykte. Kom igen, gör något bra nu! Sparka mig, stånga mig, gör vad som helst!
Jag fattar inte hur högern kan blomstra trots alla sina misstag medan hela vänsterrörelsen tycks sammanfattas i en persons blunder med hyran. - Pälsabollamössan. Från början en stickad mössa med en slaktad kanin i toppen, men när blödiga köttätare insåg att det var just en slaktad kanin som prydde årets statuspryl började den tillverkas av låtsaskanin. Dessvärre blev den inte snyggare för det. Hej då, pälsabollamössan.
Och hej då 2011! Vi ses i minnena!
(Ps. Det här är mitt 444:e inlägg. Kul va!)
Man får väl ändå säga att 12 011 (om man använder sig av tideräkningen "holocen era" istället) i alla fall under min levnad varit ett oerhört händelserikt nyhetsår, har du inte det intrycket också? Det har hänt så sjukt mycket omvälvande grejer, det senaste Kim Jong-Il:s död i en radda med händelser så omfattande att jag inte orkar eller kan rabbla upp den. Tycker inte du det?
SvaraRaderaSkådespelare.. vilka är det du pratar om nu? Jag vet att det var ett par gamla klassiska, men hade svårt att säga på rak arm. Kollar Wikipedia och hittar fler än två, även om man tänker på just svenska. Annalisa Ericson? (Eller kanske Ingrid Lutherkort? :)).
En känd datorguru gick ju tyvärr bort under året också. Dennis Ritchie tänker jag på förstås, en av skaparna bakom Unix.
(Förresten, jag är inte säker på att jag vet vilka tröjor respektive mössor du pratar om? Rutmönstrade ränder? Smutsfit och blå eller röda ränder vet jag en i alla fall, har de alltså rutor i ränderna?)
SvaraRaderaJag har nu sett en pippi-tröja på stan, och studerade den noga. Mycket riktigt (tillika paradoxalt) var ränderna rutiga. It is a riddle, wrapped in a mystery... inside an enigma.
SvaraRaderaembla: skådisarna är ju lena nyman och per oscarsson.
SvaraRaderadet har absolut hänt jättemycket under 2011. jag läste en tidning som listade några av de viktigaste, och då mindes jag allt jag inte tagit upp här. men så var det väl mer en personlig krönika än en politisk rapport om året som gått.
jag vet inte vad jag ska säga om allt som hänt, alla störtade presidenter, skjutna terroristledare och norska massmördare. där går jag bet.
precis de tröjorna ja. fyndigt mönster de har kommit på där. men jag gillar dem inte. kanske är det något med den här liksom falska idylligheten de utstrålar, den här tillgjorda mysigheten som jag uppfattar som en konstlad yta bland de som bär den. nej, jag bara försöker hitta en förklaring, sanningen är att jag tycker de är fula helt enkelt. de är fula. en liknande tröja i liknande garn, modell eller färg hade jag säkert inte heller gillar. det är nåt med den grova stickningen.
det känns lite tragiskt att jag har mer att säga om ett plagg än om världens omvälvande politiska skede. nu känner jag mig ytlig.