Kvinnokamp - behövs det?

Förra året var det nittio år sedan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige.
Det finns alltså (troligtvis) några få kvinnor här i landet som föddes in i ett samhälle där kvinnor inte ansågs kunna begripa sig på politik, och om de nu skulle begripa sig på det så var deras åsikt ändå inte tillräckligt viktig för att räknas.

Men det är ju nästan hundra år sedan nu. Saker har ju hänt. Kvinnor får rösta. Och de får bli överläkare, bilmekaniker, bolagschefer och konstnärer. De får gå utanför sitt eget hem precis när de vill och klä sig i nästan vad de vill. De får köra bil och de blir myndiga samtidigt som sina manliga kamrater. Kvinnor har tillgång till preventivmedel och abort för att slippa ofrivillig barnafödsel, och de kan utbilda sig utan några som helst begränsningar på grund av kön. Det finns till och med lagar mot att misshandla och förgripa sig på en kvinna, som gäller såväl för främmande gärningsmän som för en äkta make eller sambo.

Nittio år efter att den allmänna rösträtten börjat gälla även kvinnor, har vi i Sverige uppnått jämställdhet. Vi är inte lika, men vi har det lika bra. Till skillnad från många andra länder där det är väldigt orättvist och ojämnt.

För i Sverige har vi valfrihet.
Det är valfriheten som ligger bakom allt som kan verka konstigt och ojämnt idag. Och det är väl en himla tur, för det betyder ju att vi alla har valt allt alldeles från eget huvud, helt opåverkade av omgivningen.
Det är på grund av valfriheten som 90% av alla filmer och tv-serier är producerade, regisserade, skrivna, klippta, filmade osv av män. Kvinnor vill ju inte göra film, de vill göra barn.
Det är också av ren valfrihet så få kvinnliga artister eller band spelar på festivaler jämfört med antalet manliga. Kvinnor vill ju inte pyssla med musik, de vill pyssla med hemmet.
Tack vare valfriheten finns det fortfarande fler chefer och styrelseledamöter som bär namnet Göran än som har en extra x-kromosom. Kvinnor vill ju inte sitta i styrelser, de vill sitta barnvakt.

På sätt och vis kan man mena att valfriheten också resulterar i lägre lön för kvinnor. För det första väljer kvinnor ofta jobb som vi tyvärr, tyvärr inte har möjlighet att betala så mycket för, till exempel att rädda liv eller fostra nya människor till goda samhällsmedborgare.
För det andra så får man anta att kvinnor inte gör sina jobb lika bra som sina manliga kollegor. Kanske behövdes det verkligen lite extra muskelmassa för att få ut hela lönen på det där kontoret? Kanske var skäggväxt en avgörande faktor för om någon skulle kunna genomföra ett helhjärtat arbete som ingenjör?
Eller så är kvinnor helt enkelt lite latare och lite dummare än män.

Även i unga år är valfriheten en avgörande faktor för hur vi väljer och vrakar bland alla alternativ. De flesta flickor väljer självmant att använda de leksaker de fått förklarat för sig är flickleksaker. Många flickor gör ett aktivt beslut att klä sig i kläder från flickavdelningen i affären efter att de lärt sig att deras omgivning fullkomligt älskar en flickig liten flicka i flickkläder som ägnar sig åt flickiga saker.
De flesta flickor bildar sig själva uppfattningen om hur de vill vara flickor, och påverkas ganska lite av sagor om vackra prinsessor som längtansfullt tittar ut genom fönster eller fula, onda häxor som strävar efter makt och respekt.
När en flicka på en förskola undrar om hon är tillräckligt smal är det ett gulligt uttryck för hennes alldeles egna små barnatankar, inbäddade i den fria viljans bomullsludd och helt frånkopplad från omvärldens eventuella "krav" eller "strukturer".

Valfriheten tillåter kvinnor att vara superintresserade av sminkning, rakning, noppning, bantning, svältning, kräkning, läppoperationer, rumpoperationer, bröstoperationer, laserbehandling mot hårväxt, vaxning mot hårväxt, intatuerande av ögonmakeup, tandblekning, hårfärgning, manikyr, sexiga underkläder-inköp, cellulitbortträning, gravidmage-bortträning, snygg rumpa-träning, fasta lår-träning, toppiga bröst-träning, konkav midja-träning, anusblekning och slutligen lite gammaldags hederlig intimkirurgi (frivillig könsstympning?) när blygdläpparna inte ser symmetriska ut för en eventuell betraktare.
Det är helt enkelt vad kvinnor vill göra, och vem har hjärta att förvägra någon att göra det hon eller han/hen egentligen innerst inne brinner för att få ägna sitt liv åt?