tisdag 17 april 2012

Jag har läst Vi håller på med en viktig grej

Åttiotalisterna har börjat växa upp. Min egen barndomstid, nittiotalet, har börjat bli föremål för både nostalgiska skildringar och diverse analyser.
I serietecknaren Sara Hanssons självbiografiska Vi håller på med en viktig grej är nittiotalsmodet ständigt närvarande, på ett ömt humoristiskt sätt. Här finns de åtråvärda platådojorna, de tuffa hästsvansarna och tv-programmet Bullen. Och här finns girl power, i form av den splitternya tjejgruppen Spice Girls, som gör vad ingen annan gjort förut.

Centralgestalten Sara tjusas av den färgglada och kaxiga gruppen som fyller henne med mod och kraft. Som bästisen Rebbe formulerar det: "Backstreet Boys kan man bara bli kär i, men Spice Girls vill man ju va! Det är ju det som är idoler!"
I vänskapen med kaxiga Rebbe öppnas nya dörrar till uppror och utveckling för elvaåriga Sara. Hon befinner sig i gränslandet mellan barnsligt beroende och längtan efter självständighet. "Varför får jag aldrig bestämma över mig själv?" är en återkommande frågeställning, samtidigt som flickorna tydligt fortfarande är barn med allt vad det innebär.
Vi håller på med en viktig grej är en uppväxtskildring i mini-miniformat, och även om nittiotalet utgör bakgrunden kretsar berättelsen framförallt kring en tidlös känsla av att vara ett barn i de vuxnas regelstyrda värld, och hur vänskap kan vara lika stark och betydelsefull som vilken kärlek som helst.

Det allra finaste med boken är Sara Hanssons tecknarstil, som är förtjusande och detaljrik utan att bli plåttrig. Med hjärteknipande charm och öga för detaljer fångar hon Saras alla känslor, samtidigt som hon framställer sin lilla hjälte som det både oskyldiga och skyldiga barn hon är. En ung liten människa som ännu inte underkastat sig krav och förväntningar från omvärlden.
Sämst är att boken tar slut så fort. Jag hade velat veta mycket mer om Sara och Rebbe, se mer av deras värld och framförallt av Sara Hanssons sprudlande små bilder. Kanske finns möjlighet till detta i Hanssons andra självbiografiska seriebok Den hemliga kroppen.

(Det är jag som har webcam-fotat ur boken så det är mitt fel att bilden ser grå och vit ut.)

1 kommentar:

  1. I "Den hemliga kroppen" figurerar ingen Rebbe, men den är helt otroligt bra, tycker jag. Min främsta personliga upplevelse när jag för flera år sedan läste den var att mängder av skamtyngder föll från mina axlar. Av igenkänningsskäl, eller något.

    SvaraRadera