Allt om min prestationsångest

K säger jag kan tänka mig att när du är fokuserad så är du väldigt, väldigt inne i det du gör.
Jag vet inte, kanske är det så? Vi har läst så många beskrivningar så vi vet inte riktigt vem jag är men hon är inte så fördomsfull, skriver inte om det jag säger till något hon läst i DSM-IV eller kanske på wiki. Det är en bra egenskap.
Idag undrade jag om min prestationsångest växer för varje dag, kanske för varje timme till och med. Det är en prestationsångestframkallande tanke (om prestationsångesten hela tiden växer borde jag ju prestera nu innan det är alldeles för sent och låser sig helt för mig).

Vad gör jag?
Jag skriver inte. Jag ritar inte. Jag sjunger inte.

Och så undrar jag om det är nån vits att jag går och pratar om att jag har svårt för det där med att betala räkningar. Om den ändå bara växer, prestationsångesten, och jag inte kan prata om den.
Jag vill kunna formulera mig. Jag är det mest förvirrande jag någonsin känt.

Jag lekte med tanken på att skriva om mig själv. Utifrån. Ur olika vinklar. Som olika personer. Jag undrar vad det skulle göra med min självbild. Med min identitet. Jag är alldeles för intresserad av det ogreppbara.

I alla fall så blir jag mer och mer övertygad om att jag inte är vanlig. Fast ibland blir jag motbevisad.

59 st skrev grattis till mig på facebook när jag fyllde år. Jag skulle ha skrivit hur många % det blir men jag minns inte hur man räknar ut det.
Jag vet inte om jag ska läsa mer matte b i höst. Det vore kanske bra för min karaktär. Jag behöver bevisa för mig själv att jag kan ha ambitioner. Sådana som är högre än exempelvis att tvätta två gånger på en och samma dag. Mina ambitioner är låga för tryggheten i att aldrig misslyckas. I alla fall inte lyckas med något viktigt. I alla fall låtsas som att ingenting är viktigt.

Jag lade till en vers i sången om mina känslor. Jag ska skriva om hur de är som smycken i en ask. Sådana man kan plocka fram och beundra när man är ensam.
Fast jag har ju bestämt mig för att sluta skriva sånger. I synnerhet på engelska eftersom jag bryter på svenska. Häj aj em fråm suviden. Aj ken spik ingleisch.
Jag har beslutat mig för att inte skriva sånger på svenska heller eftersom det är så svårt. Varför är det svårare?
Hur som helst grundar jag mitt beslut i det faktum att jag 1) är omusikalisk 2) inte kan spela några instrument (vilket hör ihop med nr 1: jag har spelat instrument hela livet men är ändå som en stelbent anka framför pianot).

Jag skriver inte klart min bok heller. Det kommer ju ingen dag som har en stor skylt med sig där det står "Idag är dagen när allt känns så himla enkelt och opretentiöst och ofarligt! Nu kör vi!"
Allt känns så farligt. Jag är fast i den tanken. Jag vet att man växer ifrån det. Men jag är fortfarande ung och har inte växt ifrån det än.
Förnuftet kommer alltid snabbare än känslan. Eller om det är tvärtom. Hur som helst är de sällan samspelta.

Jag är som mest kreativ på natten. Kanske är det mitt problem.
Det är skönt att lätta sitt hjärta.