Jag tycker att det börjar ta sig i min blogg, och även om jag lovade no heavy shit här och förra inlägget lutade mer åt det hållet, så vill jag få ur mig ännu mer funderingar kring saker man kan bli ledsen och rädd av.
Det är nämligen så att jag tänker väldigt mycket. Och eftersom jag även behandlar, eller iallafall snuddar vid, politiska värderingar, samt uttrycker ganska tydligt vad jag menar, så är det här helt godkänt i mina ögon. Förr skrev jag ju abstrakta långa texter som lindade in allt ångestartat i dramatiska metaforer. Icke nu längre. Nu berättar jag utförligt om vad som gör mig ledsen eller orolig och det tycker jag att jag måste få göra annars vill jag inte vara med.
Slut på ursäkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar