lördag 9 januari 2010

Om att våga filosofera

Jag hade en ambition när jag startade den här bloggen, om att den skulle vara fri från mina deppigare sidor, mina dystrare tankar och den förvirring som stundtals råder inom mig.
Men det är faktiskt inte helt lätt att dra gränsen mellan vad som är okej och inte okej (enligt mig själv) att publicera. För ett tag sen tog jag bort två inlägg som jag skrivit i all hast och som visade för mycket av min... öh, svärta. Det känns bra, jag vill göra detta till en positiv sida.

Frågan är om mina mer filosofiska resonemang faktiskt hör hemma här? Av erfarenhet vet jag att jag lätt trasslar in mig samt tappar bort mig och hamnar i nåt slags nihilistiskt träsk där verklighetens premisser liksom har uppluckrats och då mår jag dåligt - därför försöker jag undvika att skriva om för djupa saker.
Samtidigt är det en del av mig, en stor del av mig, det känns fel att på något sätt försöka motarbeta något som kanske skulle kunna bli bra om jag klarade av att hantera det bättre.
Jag är därför envist besluten om att hitta ett sätt att leva med mitt behov av att analysera allt så att det ändå blir en positiv och spännande upplevelse istället för overklighetskänslor och inre kaos.

Detta om detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar