Oro

Kanske har jag gjort bort mig ändå, i mitt förra inlägg.
Någon kommer sucka, någon kommer bli orolig, kanske skrattar de bakom min rygg.
Jag tänker för mycket.
Jag ska inte be om ursäkt. Vad ska jag inte be om ursäkt för? Att jag tänker. Att jag skriver. Att jag offentliggör. Att jag flummar.
Jag försöker ju vara konstruktiv, det finns nog få som försöker det så mycket som jag. Så mycket jag har undvikit för att inte bli hånad och genomskådad. Så fel det blir ändå.
Om någon bara kunde säga någon gång att någonting är bra. Om en sjukdom kunde vändas till en begåvning. Jag väntar på min revansch. Jag har allt tålamod i världen.