Plötsligt var det sjukt bråttom och de vuxna hade redan gått, och vi rev ihop alla saker, lastade klumpigt på cyklarna och sprang med dem hållandes i styrena, och plötsligt rasade lådan med all mat och vi var tvungna att stanna och plocka upp och packa, och jag skrattade hela tiden, jag skrattade och hade sällsamt roligt för jag är inte van att det händer saker, inte van att vara en del av det och mest av allt för att jag vet att allt ordnar sig alltid, allt ordnar sig alltid på något sätt.
En annan gång fick bilen punktering på vägen från Skåne och jag höll katten, den nya katten, i famnen medan mamma klev ut och ojade sig över det gummiosande däcket. Och jag var så oerhört lugn där jag satt, för jag var utanför allt och jag visste att allt ordnar sig, allt ordnar sig alltid. Jag bara satt och fascinerades över hur jag hade kommit till denna insikt, tills mamma ringde dit en taxi och vi fick trycka ner katten i en korg och lägga en handduk över för man fick inte ha katt i taxin egentligen, och där satt jag och visste att allt ordnar sig alltid.
Allt ordnar sig och den vetskapen följer mig hela tiden, gör mig lat men lugn, optimistisk men instabil. Ju äldre jag blir, desto mer börjar frasen omvandlas från DET ordnar sig till JAG ordnar det. Det är ju trots allt jag som måste ordna allt i mitt liv. Jag kan inte lita på Detet.
Jo, man löser oftast det mesta.
SvaraRaderaOch det som man inte löser får gå som det vill, oftast innebär det ju inga större problem.
Sa pappa
Har du inte lärt dig att länka till din blogg när du kommenterar än? Eller vill du inte?
SvaraRaderaDet mesta löser sig, ja. Tur det.
Nej, hur gör man det????
SvaraRaderaNär du kommenterar kan du väl välja i en liten lista vad du vill kommentera som. "Live journal", "wordpress" mfl finns att välja på.
SvaraRaderaJag brukar markera "namn/webbadress" och då får jag fylla i ett fält med vad jag vill skriva under som, plus adressen till min blogg. Testa det.
Går det inte kan jag nog hjälpa dig, eller Elisabet.