Känsliga läsare varnas

En värdelöst usel sak har hänt och jag vet inte riktigt hur jag skall bete mig.
Det kanske inte bara är jag. Hur beter sig andra människor när något riktigt pissigt slår dem i ansiktet som en taggig gren som någon har böjt undan och sedan släpper rakt på en? Står andra människor lika handfallna när något sådant händer?
Jag antar att en missad buss kan göra folk ledsna och irriterade, vad det nu innebär.
Jag antar att det i alla fall finns något slags idé om att man inte skall ifrågasätta sitt fortsatta medlemskap i livet och att man efter en viss ålder har skrivit på ett osynligt konktrakt om att sammanbrott och liknande sker inom hemmets väggar där ingen ser, inte ute på stan.

Så jag antar att jag har ett hum om hur jag inte ska bete mig (dvs precis så som jag beter mig), men däremot står jag helt ovetande om hur jag får bete mig i olika situationer. Vad är det meningen att man ska göra? Kanske är det inte meningen att man skall vara dum i huvudet och göra allt fel, utan att ens felgöranden skall ske någon gång då och då och på så sätt vara uthärdliga att leva med. Det är mänskligt att fela, liksom, men det är rent omänskligt att lyckas göra fel i precis allt man företar sig.
Jag behöver fortfarande en personlig assistent som gör saker ordentligt åt mig och håller koll på mig och stöttar mig. Är det det man använder sina anhöriga till? Kanske det, men då vill man ju också vara en lagom lätt börda och inte en fet dampelefant som behöver hjälp med att flytta ena benet framför det andra och på samma gång vill bli sedd och älskad.


Nu har jag skrivit ett DÅLIGT inlägg. Ett inlägg som sprider olycka och inte glädje, ett inlägg som påminner om att jag inte är psykiskt stabil i varje vaken minut - och det skulle jag ju inte göra.

Kuk.